Kära dotter! Nu är det fredagsförmiddag och jag sitter här vid mitt bord. Jag har tänkt så mycket på dig den senaste tiden. Du var så ledsen när du hjälpte mig att flytta hit.Jag tyckte också att det kändes sorgligt att lämna lägenheten som jag bott i så många år. Den är förknippad med många minnen, både sorgliga och roliga. När man är lite över 90 år har det hunnit att hända en hel del.
Men nu vill jag berätta för dig att jag har det så bra! Då blev säkert förvånad när det här brevet dök upp i din e-post och att jag inte skrivit en massa fel. Min syn är ju inte så bra. Jag har fått hjälp av en som arbetar här. Varje vecka finns det tid avsatt för att vi ska kunna behålla kontakten med vänner och anhöriga. Det innebär att vi får hjälp med brev och också med telefonsamtal. Visst är det bra.
Jag har ju alltid tyckt om att prata och diskutera och det få jag möjlighet till här. Personalen verkar ha den tid som behövs för att lyssna på oss. Eller bara sitta nära. Alla är ju inte lika pratsugna som jag. Och det som jag uppskattar väldigt mycket är att jag får bo i samma trakt där jag levt så många år. Det innebär ju att jag känner ganska många som liksom jag har flyttat hit till Bergsgården. Dessutom vet jag en hel del om dem som arbetar här, ja från vilken familj de kommer. Ibland blir de nog trötta på mig, för du vet hur jag kan sätta igång: ”Jaha, heter du så, då vet jag precis vem som var din farmor. Hon spelade dragspel och bodde …” Jag måste säga att de har stort tålamod med mig.
Det är så vackert utanför mitt rum. Där finns lönnar, precis som där jag växte upp. Än har bladen inte fått härlig höstfärg. Varje dag kan jag gå ut på en liten promenad. Jag tycker om att stanna till vid fontänen som finns nära ingången. Det är så rogivande att lyssna på vattnet. Om jag behöver sällskap kan jag få det varannan dag. Då är det någon i personalen som följer med oss. Det kan ta sin tid innan vi får på oss alla ytterkläder men det känns som alla tycker det är värt arbetet för att få komma ut i friska luften.
Det är både pojkar och flickor som arbetar här. Ja, jag säger pojkar och flickor även om de är i mogen ålder. De har berättat för mig att varje vecka träffas de för att prata om hur de ska kunna hjälpa oss på bästa sätt. Det känns verkligen som de ser oss som de unika individer vi är. Tack för att du fyllde i formuläret med frågor om mig, hur jag levt, vad jag har för intressen och vad jag är för person. Jag tror att det är till stor hjälp för dem som ska ta hand om mig.
Som du ser skriver jag det här brevet fredagen den 4 september. Fredagar har ju alltid känts speciella, det kommer en helg och man är ledig. Så tänker och känner jag fortfarande trots att det är länge sen jag arbetade. Det verkar också vara så för dem som jobbar här, att de vill göra fredagen till en speciell dag. Förutom att vi får önskemat både till middag och kvällsmat är det alltid något extragott till kaffet på eftermiddagen. I dag ska det bli Toscatårta, som jag tycker så mycket om. Med önskemat menas att vi som bor här får komma med förslag. Det är spännande att se vad det blir, för vi har ju olika smak och kommer från olika kulturer. En del är födda i ett annat land.
På fredagar innan kaffet kan vi välja mellan olika aktiviteter. Den som vill kan få se på film, ofta naturfilmer. Vi kan också lyssna på musik. Det kan vara den mest skiftande. Eftersom jag är uppväxt med visor vill jag gärna höra någon gammal, t ex Vildandens sång. Jag måste säga att det är jag ganska ensam om! I dag tänker jag vara med på akvarellmålning. Det ska bli spännande. Jag har inte målat med vattenfärger, sen jag var liten. Kanske du får en tavla av mig så småningom.
Jag har väl inte berättat att det finns en fin trädgård här? Från blomsterrabatten får vi ta in blommor. Det finns också flera äppelträd och ett med Victoriaplommon. I går stod det en stor skål med plommon på bordet i dagrummet. Personalen sa till oss att inte äta för många! Men det är svårt att låta bli. De är ju så goda.
Du kan väl komma och hälsa på snart. Det finns ett trevligt gästrum här som du kan få bo i. Om vi vill sitta och äta någon gång, bara du och jag, kan vi få in maten på rummet.
Som du förstår har jag det så bra. Nu ska jag gå ut och plocka några ringblommor och sätta i vasen jag fick av dig en gång.
Kramar från din mamma.
