Sedan 2015 driver Ragn-Sells Häradsudden och avfallet som de tar emot har blivit en lönsam affär. Detta genom att de kan sälja en del av det värdematerial som finns "gömt" i avfallet sedan dessa separerats och behandlats på anläggningen. Metaller i olika renhetsgrad och trä som malts ner till flis är efterfrågade produkter på marknaden. Trävaror, betong, tegel, kakel, jord kan återvinnas. Och bränsle till fjärrvärmeanläggningar skapas av en del av det som blir över. Avfallet kommer från början främst från företag av olika slag, förbränningsanläggningar och från det vi slänger i Returpunkternas containrarna för "Deponi övrigt". De "vanliga" hushållssoporna som Norrköpingsborna sorterat i sina olika fack tas också emot på anläggningen för omlastning men för den delen svarar det kommunägda bolaget Nodra.
– När vi tog över anläggningen fick vi i princip börja från noll eftersom den var nedgången och föråldrad. Då var vi tre administratörer och tre maskinförare och vi ägde två maskiner. Idag är vi mellan 35 och 40 anställda, fördelade hälften på kontoret och hälften ute i verksamheten. Vi har åtta lastmaskiner, tre dumprar, en grävmaskin, en kompaktor, en schaktmaskin och ett antal maskiner där materialet sorteras och tas om hand, säger Erik Gustafsson som har varit avdelningschef på anläggningen sedan starten.
Häradsudden har precis fått ett nytt miljötillstånd. När det tas i bruk kan man öka volymen avfall som får tas emot väsentligt från dagens 250 000 ton till nästan en miljon! Detta i sin tur innebär att rätt mycket kommer att behöva disponeras om på anläggningen och nya ytor tas i bruk. Skog håller på att avverkas för att bereda plats. (Se skiss)
Samtidigt sluttäcks gamla deponier för att minska urlakningen av gamla föroreningar. Efter sluttäckningen kommer tippen istället bli ett grönt berg stort nog för en rejäl rutschkana under vinterhalvåret. Ovanpå den gamla deponin bygger man idag nya deponier med tät botten för att samla upp lakvatten. Det som läggs på deponi idag är främst förorenade jordar, askor och mindre mängder som inte kan återvinnas.
– Man får en uppfattning om hur mycket som ligger här under när man vet att området från början var en dalgång mellan två berg, säger Erik Gustafsson, som berättar att man fortsätter att ha nytta av gamla deponier även sedan de sluttäckts.
– Här finns massor av metangas som samlas upp i 40 uttagsbrunnar som via en gasstation leds till två miniturbiner som vi installerat. Den elen används till en stor del av anläggningens processer. Den här lösningen är inte permanent. Gasen tar ju slut efter hand men då kommer vi att fasa ut den med hjälp av solpaneler som vi tänker bygga på sydsidan av den gamla deponin. Vi kommer att bygga ut den i etapper och till slut blir parken sju hektar stor och ska då producera lika mycket el som dagens turbiner, berättar han.
En ny deponi ska skapas (se skissen). Enligt det nya miljötillståndet har företaget rätt att deponera totalt 13 miljoner ton på deponierna. 500 000 ton får deponeras per år så det tar rätt många år innan det tillståndet måste förnyas.
Häradsudden tar emot stora mängder bottenaska från förbränningsanläggningarna i länet, som Eon:s Händelöverken. Bottenaskan är det som blir över vid avfallsförbränning i pannan. Askan går igenom olika maskiner på Häradsudden och stora mängder metaller kan återvinnas och gå tillbaka till kretsloppet.
– Idag sorterar vi 60 000 ton aska årligen men med det nya tillståndet kan vi öka det med ytterligare 47 000 ton, säger Erik Gustafsson. Han berömmer personalen ute på anläggningen som kommer med nya idéer om förbättringar som gör att återvinningen hela tiden gör nya framsteg.
En hel del av avfallet är klassat som farligt avfall och måste behandlas med extra försiktighet. Det farliga avfallet provtas och analyseras och läggs sedan på speciella deponiceller med mycket hög täthet för att förorenat vatten inte ska komma ut i naturen.
– Andra jordar som klassas som mindre farliga använder vi på området. Till exempel kommer de till nytta vid sluttäckningen av den gamla deponin, säger han.
En ny spännande anläggning planeras nu på Häradsudden. Syftet är att utvinna rent fosfor ur det avloppsslam som reningsverken producerar. Erik Gustafsson förklarar:
– Vi ska använda det slam som inte är godkänt att spridas på jordbruksmark. En process som kallas hydrotermisk karbonisering kommer att användas för att avvattna slammet och vi får en torrsubstans som minskar slammet med upp till 90 procent. Den höga temperaturen steriliserar slammet och minskar lukten väsentligt. Massan kan sedan förbrännas till biokol. Ur den kan fosfor utvinnas. Men den sista processen kommer inte vi att göra. Det sker på annat håll.
Anläggningens förmåga att ta hand om de stora mängder lakvatten som bildas kommer att prövas under tre år innan slutliga villkor ges av miljödomstolen. Under prövotiden fortsätter man att utveckla de reningstekniker som nu finns. Domstolen trycker till exempel på att de farliga miljögifterna PFAS och PFOS ska fångas upp så mycket det går. Efter prövotiden ska de nya villkoren fastställas för att säkerställa att vattnets kvalitet är acceptabelt ur miljösynpunkt innan det via åar så småningom når sjön Glan.
– Vi tror på den lösning som vi har presenterat där vattnet renas i många olika steg innan det når recipienten. Den går igenom tre olika reningsdammar där man skiljer ut först metaller och sedan två olika processer för att få bort så mycket kväve som möjligt. Först därefter landar vattnet i en nya stor våtmark där reningsprocessen av kväve fortsätter.
Och det är inte slut med det. Det allra sista steget är just att också se till att lakvattnet befrias från PFAS och PFOS så mycket det nu går. Ett kolfilter har installerats för det ändamålet i slutet av våtmarken.
Erik Gustafsson bjuder på en guidad biltur genom anläggningen. Och det som vid en första anblick bara ser ut som en obegripligt stökig yta med högar av olika slag utkastade i naturen har plötsligt fått struktur och mening. Det där med att ta hand om välfärdssamhällets alla restprodukter har blivit en hel vetenskap. Och Häradsudden är en av Sveriges större anläggningar som ansvarar för att den uppgiften ska bli gjord.