Berit Arheimer vet hur all världens vatten rinner

– Jämfört med många andra har vi en fördel av att all verksamhet inom våra fyra specialiteter (se faktaruta) är samlad i samma statliga verk. I andra länder är de ofta splittrade på olika verk. Det innebär att vi har tillgång till en bred samling tvärvetenskapliga forskare och expert som med hjälp av modellering och programmering kan få fram fantastiska och användbara modeller. Det gör oss smått unika.

Det går inte att ta miste på den stolthet som nyutnämnda professorn i hydrologi Bert Arheimer, 56 år, visar när hon får berätta om sin arbetsplats. Vi träffas i SMHI:s nyrenoverade vackert genomtänkta reception för att prata om att hon just blivit den andra professorn på SMHI och för att få veta mer vad en hydrolog egentligen gör. 

– Kanske jag ska kalla mig vattenprofessor så blir det mer gripbart vad jag sysslar med. Men det var inte vatten jag började intressera mig för. Jag läste geovetenskap och naturgeografi i Lund och intresserade mig för närsalter som fosfor och kväve i våra marker. Försurning och övergödning var då på 80-90-talet mycket populära diskussionsämnen. Men så blev jag doktorand i Linköping och insåg ju plötsligt att det var jordens vattnet som forslade närsalterna ut i våra vattendrag. Så jag doktororerade i hydrologi och fick fast tjänst på SMHI 1997. För 22 år sedan blev jag chef för forskningsteamet som sysslar med vatten. Då var vi fem personer idag är vi 43!

Med professorstitel får hon andra åligganden varför hon nu samtidigt hoppar av som chef. Hon ska satsa mer på att kommunicera med omvärlden. Göra ännu mera känt hur de modeller som finns på SMHI kan användas på global nivå. Så här sa när hon installerades som professor nyligen:

– Jag vill satsa på vetenskapskommunikation för att höja kompetens och skapa nya sätt att få ut information, både i Sverige och låg- och medelinkomstländer, så beslutsfattarna tar kloka beslut framöver. 

Men låt oss börja med lite fakta bara för att vi ska förstå vad Berit Arheimer sysslar med. Världen består av 70 procent vatten (det gör för övrigt varje enskild människa också) men hela 97,5 procent är saltvatten. Bara 2,5 procent är alltså sötvatten och av det är bara en procent tillgängligt för oss. Bara fem procent av det vattnet syns, resten är grundvatten. Då förstår man kanske bättre att vi måste vårda det ytvatten som finns i världen.

Vi är alla beroende av vatten, enskilda människor och de näringar och industrier som utgör själva samhället. Klimatförändringarna påverkar sötvattentillgången. Häftiga skyfall och långvarig torka kan båda utgöra ett hot om vi inte lär oss att ta vara på vattnet. Idag lever vi i en global värld och Berit Arheimer menar att vi måste lära oss av vad som händer i alla länder. Det räcker inte med att titta på Sverige för att ha rätt beredskap inför det som väntar oss. 

– Våra modeller om hur vattnet uppför sig när det rinner över jorden skapar basen för hur varje land kan agera. Samtidigt kan vi lära av varandra. Pakistan och Australien är två länder som drabbats av både extrem tork och häftiga skyfall på kort tid. Vi måste inse att det väntar också oss i Europa. 

Det SMHI kan hjälpa till med är att alltmer precist kunna förutspå var risken för skyfall finns med några dagars framförhållning. Men skyfallen får också olika effekt beroende på var i landet de inträffar. Inre Norrlands drabbas aldrig lika hårt sv samma skyfallsvolymer som Stockholm eller Malmö. 

Hon berättar att det inte alltid är så enkelt hur vattnet rinner. Själv bor hon vid Strömmen i Norrköping och har ett sommarhus i Ödeshög vid Vättern:

– Så jag pendlar längs samma vatten mellan högst upp i avrinningsområdet och längst ner vid mynningen. Från källa till hav!

Men så logiskt uppför sig inte alltid vattnet. Det finns stora områden på jorden där det inte rinner ut i havet utan avdunstar eller hamnar i stora grundvattenreserver. Flera exempel finns Centralasien och Afrika. Världen största insjö Kaspiska havet har till exempel inget utlopp. Vattnet därifrån rinner aldrig vidare. I Botswana finns ett inlandsdelta som rinner ut i – en öken! 

– Under tio år har vi haft ett mycket intressant samarbete med ryska forskare i Yakutsk i Sibirien. Här finns den största temperaturskillnaderna i världen över året. På sommaren kan det bli 45 grader plus och på vintern 55 minus. De stora floderna är de enda transportvägar som finns. På vintrarna kör man bil på isen, på sommaren åker man båt på vattnet. Men med klimatförändringen förändras förutsättningen helt. Isarna blir tunna och samtidigt kommer avdunstningen bli allt större. Tjocka sedimentlager bildas när vattnet forsar allt stridare i området vilket gör att floderna kan bli för grunda för båtar.

Berit Arheimer beklagar att detta intressanta forskningsprojekt fick avbrytas över en dag när Ryssland invaderade Ukraina. 

– Tio års forskning som nu bara går upp i rök, säger hon med sorg i rösten. 

Men vi måste ju prata lite om Sverige. En ny aktionsgrupp som vill rädda våra våtmarker har fått stor uppmärksamhet för sina okonventionella protestaktioner. Sällan berättar medierna varför de slåss för våtmarkerna. Berit Arheimer är engagerad i debatten, men menar att våtmarker är ett komplext system. Inga snabba lösningar finns. 

– Våtmarkerna är naturens njurar som ska rena markerna från närsalter men då måste de också vara ordentligt dimensionerade. De satsningar som har gjorts i Sverige har varit beundransvärda men för små. Flera rapporter visar att det bara får minimal effekt.

Det var på 1800-talet som vi började dika ut i Sverige för att få brukbar åkermark. Under depressionen på 30-talet var det en arbetsmarknadsåtgärd och 10 000 kilometer diken skapades varje år. Stora delar av landet torrlades och nivåerna sänktes i sjöarna. Koldioxid och metan frigjordes och släpptes upp i atmosfären. Att återställa kräver stora insatser med att täppa igen diken och skapa jättestora arealer våtmarker, som också kan buffra vid kraftiga skyfall. 

– Men det är en balansgång. Tar vi i för mycket drabbas vi av försumpning vilket i sin tur kan skapa översvämning längre upp i systemet. 

Berit Arheimer ger slutligen ett robust tips till alla kommuner i landet: Utnyttja SMHI för att vara förberedda!