Safari bjöd på sol, örn och säl
Rikligt med säl, gästspel av havsörn och flödande sol.Det blev jackpot när Folkbladet följde med på sälsafari.
Allra längst ut i den karga ytterskärdården, bland de låga skären och bränningarna, trivs gråsälen men också fåglar som kärrsnäppa och silvertärna. Foto: Henrik Witt
Foto:
Vid Arkösunds brygga väntar M/S Ida från Kallsö som snabbt fylls med Norrköpingsbor och en del turister, flera olika språk hörs runt om. Kommunens sälsafarier är populära och idag är varenda plats bokad.
- Det är bra att kommunen ordnar guidningar, man lär sig mycket och det väcker barnens naturintresse. Det ger också oss som inte har båt en möjlighet att komma ut i havsbandet, säger Eva Bökman som tog med barnen Alfred och Vera på turen.
Bortom ytan
Motorn dunkar igång och vi glider iväg mot St Anna sälskyddsområde i hopp om att få se gråsäl. Spänningen och förväntan hänger i luften. På den senaste turen sågs ingen säl och därför är flera ombord på båten med för andra gången.
Skärgården visar upp sig i sin mest idylliska skepnad, men vår kunniga naturguide Vesa Jussila ger en djupare bild av Östersjöns tillstånd, bortom den glittriga ytan. Han talar om fågeldöden och att gråtrutsbeståndet mer än halverats på tio år. Till följd av de döda och syrefattiga bottnarna drabbas de av något som kallas botulism.
- För bara tre veckor sedan var jag på Rödskär och såg jag en hel familj gråtrut där några dött och några var förlamade i benen och bara kunde röra sina vingar.
Trivs på flata hällar
I yttersta havsbandet med sina flata hällar och bränningar som ständigt spolas över av havsvågor trivs gråsälen. När vi passerat Svartbådarna åker kikarna raskt fram. Vesa Jussila har fått syn på säl! Men för många av oss andra ombord dröjer det innan sälarnas spolformade kroppar lösgör sig från skären där de solbadar. Men ingen blir besviken, alla får vi se det vi suktade efter.
Några förtjusta rop utbrister när vi får se sälar på klippor riktigt nära. Motorn tystnar och vi lägger till vid ett litet skär, där gråsälarnas mjukt formade huvuden sticker upp ur vattenytan titt som tätt.
I dag finns bara en spillra av sälstammen jämfört med vid förra sekelskiftet när Östersjön hade omkring hundra tusen gråsälar och ett par hundra tusen vikare.
Vesa Jussila berättar på 30-talet kunde man bara vid Harstena räkna dem i tiotusental och på säljakten kunde uppåt 200 sälar klubbas på en dag.
När skjutvapnen kom blev jakten än mer skoningslös och den fick sälstammen på fall. Sälens nästa hot blev miljögifter som DDT och PCB som gjorde sälhonorna sterila. Men sedan gråsälen fridlystes i mitten av 70-talet har stammen sakta återhämtat sig.
Vi lämnar sälarna i sitt skyddsområde. Efter ett strandhugg på Flatskär med tid för matsäck och bad tar den erfarne skepparen och skärgårdskarlen Kalle Bergström kurs tillbaka mot Arkösund.
Med på turen är Monica Eklöf som är uppväxt i Arkösund. Hon minns barndomens sälturer med sin pappa.
- Vi gled ut i roddbåt på kvällen uppåt vid fyren Gustaf Dahlén. Det var en upplevelse, säger hon.
Hon ville se sälarna på nytt och är mycket belåten med dagens naturupplevelser och guidning.
- Det här var bättre än jag kunde hoppas, säger hon förtjust.
Men det dröjer inte länge innan vi får ännu mer utdelning. En havsörn passerar plötsligt på riktigt nära håll.
Det ser ut som den mäktiga havsörnen verkligen vill visa upp sig för oss i all sin prakt. Den är ung, kanske bara två-tre år och mörkare i färgerna än de äldre havsörnarna, förklarar Vesa Jussila.
Snart kommer nästa utrop från Vesa Jussila:
- En myrspov!
Men de flesta i båten sitter som frågetecken och förstår inte ornitologens förtjusning över den lilla kraken som visar sig vara en sibiriska raritet. Efter fem timmar är vi tillbaka vid bryggan igen och molnen breder ut sig.
Men vad gör det? Med oss i bagaget har vi en mängd fina skärgårdsupplevelser att plocka fram ur minnesbanken när vintermörkret greppar tag.
Gråsäl/Halichoerus grypus
Gråsälen lever i Östersjön och är den största och vanligaste av de svenska sälarterna. Den lever främst i yttersta havsbandet.
Storlek: Kan bli upp till tre meter lång och väga närmare 300 kilo.
Föda: Strömming, lax och torsk, hör till den huvudsakliga födan.
Ålder: Gråsälshanar i vilt tillstånd kan bli lite över 20 år gamla, medan honorna kan bli över 30 år och normalt kan föda även vid hög ålder.
Antal: Vid räkningen 2004 fanns i Östergötland och Södermanland drygt 1400 gråsälar. I Östergötland finns två sälskyddsområden, Klacksten i norr och Sandänkan i söder.
Källa: SNF
Storlek: Kan bli upp till tre meter lång och väga närmare 300 kilo.
Föda: Strömming, lax och torsk, hör till den huvudsakliga födan.
Ålder: Gråsälshanar i vilt tillstånd kan bli lite över 20 år gamla, medan honorna kan bli över 30 år och normalt kan föda även vid hög ålder.
Antal: Vid räkningen 2004 fanns i Östergötland och Södermanland drygt 1400 gråsälar. I Östergötland finns två sälskyddsområden, Klacksten i norr och Sandänkan i söder.
Källa: SNF
Så jobbar vi med nyheter