Runblecket hittades med hjälp av metalldetektor vid en förundersökning av ett område i Pryssgården.
– Jag tror att det är ett unikt fynd. Vi har inte kunnat hitta något liknande i Sverige. Det är riktigt roligt, säger Marita Sjölin, arkeolog och projektledare för de förundersökningar som Arkeologerna, baserade i Linköping, gör i Pryssgården.
Exakt var runblecket hittades vill hon inte gå in på.
– Det är en platta av bly. Den är ungefär åtta gånger sex centimeter stor, och lite oval, en centimeter tjock, säger Marita Sjölin.
Plattan har fyra rader med inristade runor, en förhållandevis lång runinskription.
– Det finns ju en del föremål så klart med runor – men de ser inte riktigt ut som den här. Vi har inte kunnat räkna ut vad det är för något heller, och det gör det extra spännande.
Vad det står på runblecket vet man inte ännu. En expert på Riksantikvarieämbetet har vid en första titt på föremålet inte kunnat tyda runorna. Föremålet är nu på konservering, därefter görs nya försök att läsa ut vad det står på det.
Formen på runorna tyder på en datering till tidig medeltid. 1100-tal, om vi ska gissa lite, säger Marita Sjölin.
Runor förknippas kanske mest med vikingatiden, perioden före medeltiden, men de hängde med också in i medeltiden.
– Man använde fortfarande runor under medeltiden, men de flesta inskriptioner som är från medeltiden är på latin, med runor. Latin var det officiella språket. Men när det gäller det här är experten ganska säker på är ett fornnordiskt språk, säger Marita Sjölin.
– Vad som är speciellt är att det inte är skrivet på latin, utan på det lokala språket.
Det och den ovala formen på föremålet, den långa runinskriptionen, och att man inte vet användningsområdet, gör det spännande.
– Man skulle kunna tänka sig, om det varit lite mindre eller finare utarbetat, att det kunde ha varit en amulett med någon turinskription. Men vi tycker inte riktigt att det stämmer med det här.
– Det är fler frågetecken än svar.
Det vanligaste är tunna, små blyplattor som man vikt ihop och stoppat in någonstans, med en bön, som Ave Maria, berättar Marita Sjölin. Men den här plattan är för tjock för det.
Runblecket hittades under våren i Pryssgården, ett område som är högintressant för arkeologer, med en av Sveriges största förhistoriska boplatser. Det står klart att området är större än man trott: både öster och väster om E4. I höst drar en ny stor förundersökning i gång.