– Det är så skönt! Mamma flyttar in på Gamla Övägen 27 på måndag och fram tills dess bor hon hos mig. Jag tror att mamma också börjat landa i det här nu, säger Yvonne Wengström.
Hon var riktigt orolig första gången hon hörde av sig till Folkbladet. Mamman var djupt deprimerad efter den ljumskoperation hon genomgått, då en propp gick i ögat och gjorde henne näst intill blind. Detta var nämligen det friska ögat hon hade – det andra har hon varit blind på sedan unga år. ”Bara det inte händer mitt friska öga något” är något hon sagt under hela sitt liv, berättade Yvonne då.
Redan innan operationen var hon nedstämd av värken i benet, och att komma hem, utan att kunna se, gjorde att hon sjönk djupare ned i depressionen. Yvonne Wengström fruktade till och med för sin mammas liv, men biståndshandläggarna gjorde bedömningen att mamman skulle testa att bo hemma.
– Det är det de går efter här i kommunen, att ”alla ska hem”, säger hon.
Läs mer: Blev blind under operation – nekas boende.
I fredags, dagen före nyårsafton, var det dags för uppföljningsmöte. Då hade Yvonnes mamma bott hemma i två veckor och enligt Yvonne stod biståndshandläggarna på sig: mamman skulle bo kvar hemma. Och skulle det bli tal om något boende, skulle det vara en handläggningstid på minst tre månader.
– Det slutade med att jag fick säga att jag kommer anklaga dem för vållande till annans död, om det händer mamma något.
Två timmar efter mötet ringde biståndshandläggarna upp med beskedet att Yvonnes mamma fått en plats på Gamla Övägen 27 (tidigare Vrinnevihus) med inflytt den nionde januari.
– Det känns så klart väldigt bra, men det har varit motvilliga biståndshandläggare, säger Yvonne.
Hon berättar att nu när det ordnat sig för hennes mamma, så kommer hon fortsätta driva en fråga för äldreomsorgen i Norrköping.
– Enligt socialtjänstlagen ska våra gamla ha en ”skälig” levnadsnivå, och de som omfattas av LSS ha en ”god” levnadsnivå, där ”god” är lite bättre än ”skälig”. Det jag vill ha svar på är vad kommunen anser att en ”skälig” nivå är? Jag har nämligen frågat, men inte fått något svar. I dag verkar det vara upp till varje enskild biståndshandläggare att avgöra. Och för min mammas del tyckte de tydligen att sitta blind och deprimerad ensam hemma var skäligt, säger hon.