Tidigare i veckan gjorde KD:s partiledare Göran Hägglund ett utspel om asylmottagandet i Sverige. Sakinnehållet var lite vagt och tillkrånglat. Men det spelar mindre roll för nu. Det centrala för dagen var att det gav DN Debatt möjligheten att sakligt underbyggt sätta rubriken ”Så kan vi minska kostnaden för flyktingmottagandet” över Hägglunds text i tidningen.
Maria Ferm är riksdagsledamot för Miljöpartiet och talesperson i migrationspolitiska frågor. Ferm är mycket kritisk mot Hägglund eftersom han ”utmålar flyktingar som kostnader. "(DN 19/12)
Statsminister Stefan Löfven (S) anser för sin del att Hägglund ”spelar SD i händerna” (TT 18/12)
Reaktionerna från de båda regeringspartierna beskriver väl det problematiska läge som Socialdemokraterna försatt sig i. Partiet har liksom fjättrat sig vid invandringsfrågans två ytterkantspartier och kommer inte in på det klassiska mittfält där så många stordåd uträttats under årens lopp.
Kostnader: Socialdemokraternas paradnummer i politiken har under lång tid varit att det ska vara ordning och reda i den offentliga ekonomin. Asylmottagandet utgör en kraftigt stigande mångmiljardkostnad för staten. Kostnaderna har givetvis samband med hur många asylsökande som kommer och med hur mottagandet och de juridiska processerna är organiserade. Ingen socialdemokrat med regeringsansvar kan med minsta trovärdighet hävda att asylmottagandets kostnader får ”bli som de blir”.
Eva Nordmark är ordförande i TCO och tidigare riksdagsledamot för Socialdemokraterna. I en debattartikel i Folkbladet (20/12) utvecklar Nordmark insiktsfullt ordning- och- reda- argumenten i en text om sjukförsäkringen: "Det finns ett starkt signalvärde för alla inblandade att ha en bortre tidsgräns. Ett slopande riskerar att skynda på den redan ökande sjukfrånvaron. Sjukförsäkringen utgör en stor utgiftspost i statens budget och redan mindre ökningar påverkar Sveriges finanser."
Så hänger det ihop som Göran Persson brukade sammanfatta sina föredragningar.
En välfärdsstat med ett så omfattande och generöst upplägg som den svenska kan helt enkelt inte hålla sig med kostnader som det anses oetiskt att ens diskutera. Att kritiskt granska asylmottagandets utgifter är självklart inte mer eller mindre stötande än att till exempel diskutera äldreomsorgens eller grundskolans kostnader. Gamla och sjuka, förskolebarn och studenter, missbrukare och soldater, riksdagsledamöter och universitetslärare kan precis som flyktingar och asylsökande ”utmålas” som kostnader som det finnas anledning att hålla ögonen på.
Kostnadsargumentet är en klockren ingång för en socialdemokratisk reträtt till den reglerade och politiskt styrda invandringspolitik som för alls inte särskilt längesedan var självklar för S-regeringar. För att värna en fungerande asylrätt till rimliga kostnader för de som flyr från blodiga krig skulle Socialdemokraterna till exempel kunna föreslå ett stopp för anknytningsinvandring som inte rör minderåriga barn och att Sverige likt Norge och andra länder snabbavslår asylansökningar som kommer från ”säkra länder”.
Sverigedemokraterna: Att hävda att Hägglund ”spelar SD i händerna” är om något att spela SD i händerna. Med en sådan attityd misstänkliggörs och smutskastas all kritisk debatt om migrationspolitiken. Arenan lämnas helt fri för SD om ordningen ska vara sådan att alla partier som inte vill bli rasiststämplade endast kan sjunga med änglarna om öppna hjärtan och/eller trycka ut ännu ett meningslöst pressmeddelande om att ”skapa” flera jobb.
Om KD orkar hålla ut i sin nya position så kommer det att gynna Alliansen i det eventuella extra valet. Moderatflykten till SD kan lindras när moderatväljare istället kan gå till KD. Socialdemokraterna kan missgynnas i motsvarande omfattning när KD blir ett mer smakligt alternativ för missnöjda S-väljare som dragit sig för SD.
Löfven bör se Hägglunds utspel som en välkommen spark i baken. S behöver kasta loss från MP och SD och uppträda som det stora och breda parti man ännu har chansen att vara.