Partikongressen i Västerås nästa fredag kommer väldigt passande för Socialdemokraterna. Partiets centrala funktionärer och förtroendevalda har kört stenhårt sedan mer än ett år tillbaka. Många fick slita ont under supervalåret 2014. Händelserna efter riksdagsvalsnatten i september har inte inneburit någon nedväxling av arbetstempot. Snarare tvärtom.
December 2014 kommer att gå till historien: 1. Regeringens budgetförslag röstas ner i riksdagen. 2. Statsminister Stefan Löfven meddelar att han tänker utlysa ett omval till den 22 mars 2015. 3. Regeringen och de fyra borgerliga partierna kommer överens om Decemberöverenskommelsen som ger den största minoriteten rätt att bestämma i den ekonomiska politiken. Det planerade omvalet utlystes aldrig.
Någon egentlig tendens i regeringspolitiken är det svårt att tala om. Utöver den dramatiska december har bilden av de åtta månaderna i Rosenbad präglats av inkörningsrelaterade konfliktungar mellan S och MP om sådant som flygplatser, kärnkraft och bilvägar. I en annan bildsättning tonar goda och sansade förhandlingar med de borgerliga partierna om sådant som försvaret och tidigare betyg fram. Tillsammans med Vänsterpartiet kör regeringen samtidigt en riktig rödvänsterutredning som kan leda till stopp för valfrihet och välfärdsföretag. Lägg därtill en ständig ström av "tillkännagivanden" från riksdagens majoritetsopposition där regeringen åläggs att genomföra allianspolitik på stora och små områden. Bilderna från den utdragna färden mot ett stopp för militärt samarbete med Saudiarabien är heller inget att minnas med stolthet. Plussa på med raskt nedåtgående opinionssiffror och med att det bara tog åtta månader innan Katrine Marçal på Aftonbladets ledarsida konstaterade att Stefan Löfven "ser ut att bli en övergångslösning bland socialdemokratiska partiledare."
Så nog finns det anledning för socialdemokraterna att i lugn och ro resonera igenom den fortsatta färden; samla ihop sig och dra upp en eller annan gemensam linje för politiken framöver. De månader som har gått; de har gått. Från en saklig vinkel kan de avklarade regeringsmånaderna beskrivas med positiva ord.
Trots alla vedermödor och trots alla orutinerade nybörjare så sitter faktiskt regeringen kvar vid makten. Det är inte så illa.