Skattebetalarna finansierar ett stort antal urdåliga skolor. Skolor utan ledarskap, utan ordning, utan arbetsro och utan kunskapsresultat. Detta är allvarligt i sig. Än allvarligare är tendensen att lägga ansvaret och skulden för de dåliga skolorna på grundskoleelevers unga axlar.
Tidningen Dagens Samhälle (DS) redovisar i sitt senaste nummer en granskning av de ökande skillnaderna mellan olika högstadieskolor ute i kommunerna.
I reportaget medverkar bland andra kommunalrådet Anders Rubin från Malmö. För ett par år sedan stängde Malmö kommun Rosengårdsskolan. Enligt kommunalrådet var det inga fel på skolan eller på personalen. Istället var det den "extrema sociala sammansättningen" som var orsaken till nedläggningen. "Det fanns inte en enda elev som kunde dra de andra uppåt," säger Anders Rubin.
Det finns många andra som säger liknande pinsamheter som Rubin. Gudarna ska förvisso veta att lärare och ledare kan ha det mycket tufft ute på de socialt mest utsatta skolorna. Att säga att det inte fanns "en enda elev som kunde dra de andra uppåt" är dock uttryck för en statisk och fördömande människosyn. Dessutom är det fel i sak. I varje grupp finns det personer som kan dra de andra uppåt. Det som krävs är att pedagogerna jobbar hårt och enigt för att knäcka den destruktiva miljön och för att supporta de som kan bli harar i studiegruppen.
Det kanske var rätt att lägga ner Rosengårdsskolan. Det vet jag inte. Det kanske var så att ägarna, ledningen och lärarna hade kommit till vägs ände; de klarade inte av situationen. Att lägga skulden på grundskoleeleverna för detta är däremot alltid fel.
Många i DS reportage förefaller att vara som smått besatta av skolornas elevsammansättning. En skola har de elever som skolan har. Just de eleverna är just den skolans del av en bra och likvärdig skola för alla. Det kan väl inte vara så svårt att begripa? Men skolvärldens fokus tycks ligga på fantasier om att myndigheterna ska exportera och importera elever fram och tillbaka mellan skolorna. Som om de lågpresterande och stökiga eleverna inte hade någon egen utvecklingskraft. Som om lärare, ledning och ägare inte kan påverka situationen.
Ett annat led i trenden att skylla skolans problem på eleverna är att skuldbelägga de som använder skolvalet för att slippa dåliga skolor. Som om de för "samhällets bästa" borde stanna kvar i elände och kaos för att stödja andra elever. Det bästa för samhället är givetvis att elever istället söker sig till de bra skolorna. Ännu bättre vore om politiken och myndigheterna tog sitt ansvar för samhällets bästa och rätade upp eller avvecklade de skolor som år efter år sprider okunskaper, fattigdom och ojämlikhet omkring sig.