Allt färre säger nej till svenskt medlemskap i Nato. När Novus på uppdrag av Nyheterna i TV4 testade opinionen i går så visade det sig att det rentav fanns en liten majoritet (37 mot 36 procent) för Natomedlemskap. Något sådant har vad jag vet aldrig tidigare uppmätts i en svensk opinionsundersökning. Det mest anmärkningsvärt glädjande är dock att andelen bestämda nejsägare minskar drastiskt. Jämfört med den senaste undersökningen från maj månad i år då 56 procent sa nej till Nato innebär det nya opinionsresultatet ett rejält ras för nejsidan.
Självklart kan det vara tillfälligheter i en enstaka undersökning som spelar oss ett spratt. Å andra sidan vore det inte särskilt förvånande med ett skifte i opinionen efter det senaste dryga årets ovanligt intensiva medierapportering om militära brister och tillkortakommanden. Det kan vara så att allt fler svenskar har fått upp ögonen för att vi inte klarar oss själva utan behöver hjälp från våra vänner. Och att allt fler svenskar kan tala och tänka öppet om vilka dessa vänner är. Och att allt fler av oss inser att det är demokrati, mänskliga rättigheter och marknadsekonomi som är det som förenar oss med våra vänner.
I dagarna är det tjugo år sedan svenskarna röstade ja till svenskt medlemskap i EU. Det var då ett närmast sensationellt resultat. Känslan av att Sverige var världsbäst på det mesta var fortfarande mycket stark i det nationella självmedvetandet. Vi hade våra egna modeller som i allt väsentligt var vida överlägsna vad man höll på med i andra länder. Alltsedan kriget 1939-45 och framåt odlades myter om Sverige som en solitär som står över och utanför bråken och konflikterna i övriga världen. Världen bad oss om hjälp. Vi bad inte världen - särskilt inte Europa - om hjälp. Förmodligen blev den kraftiga ekonomiska krisen i början på 1990-talet en ögonöppnare för många medborgare. Vår starka ekonomi visade sig vare en hemmalagad bubbla av inflation och devalveringar. Människor insåg att vi behövde hjälp och stöd för att komma igen. Det blev ja till EU.
En frispråkig ÖB, en aggressiv ryss, markbundna flygplan, medeltidsterror i Irak/Syrien och en norsk sosse i Natos ledning kan möjligen fungera som ögonöppnare nu. Natomedlemskap borde vara ett naturligt steg för Sverige.