Spekulationerna om hur den inkommande regeringens ministerlista ska se ut har tagit fart på allvar. Vilket är högst relevant. Personfrågorna är viktiga; inte minst i en koalitionsregering i minoritet som på faktiska grunder inte kan förväntas rivstarta med stora politiska nyheter. Några spännande och oväntade namn kan bli ett bra substitut för ett politiskt sakinnehåll som i det stora hela lunkar på ungefär som förut.
En mycket stor majoritet av de nya statsråden kommer att vara regeringsdebutanter. Socialdemokraterna vill säkert gardera med någon eller några veteraner som varit med förr. Men åtta år är en lång tid i politiken. Det är ju inte säkert att en stabil, erfaren och ännu ung lagspelare som till exempel Ulrica Messing vill in i ekluten igen. Margot Wallström ska man nog inte heller ta för given. Hon ställde upp för sitt parti och för Stefan Löfven i valrörelsens spurtveckor. Det kan räcka med det.
Göran Persson var under valrörelsen het för en dag som Löfvens favorit till utrikesministerposten. Uppgiften som skämtsamt viftades bort - Persson valde korna före UD - kom från Ekots Tomas Ramberg. Vilket i mina ögon borgar för att det fanns någon form av substans i det hela. Snart vet vi om substansen i så fall finns kvar.
Det sägs pågå bråk mellan S och MP om vem som ska bli utbildningsminister. Det är säkert sant. Det vore märkligt om det inte vore bråk och huggsexor om flera uppdrag i regeringen. Många känner sig kallade men få blir utvalda. Sådana är villkoren.
Det skulle förvåna om inte Miljöpartiet får utbildningsministerjobbet. MP hade en mängd vidlyftiga och märkliga lönevallöften på skolans område. Det bör de gröna få städa upp själva. Viktigare än personen är att den nya regeringen låter huvudspåren i skolpolitiken ligga fast och inte sätter igång ett eget hela havet stormar för de arma lärarna och eleverna.
Ett sätt att överraska media, väljarna och övriga partier är utnämningar av något eller några statsråd som inte främst har en partipolitisk karriär i bagaget. Någon ur Stefan Löfvens digra nätverk av framstående personer från industrin; kanske Carl Bennet? Någon välsedd och internationellt erkänd klimatforskare? Eller varför inte Gudrun Schyman som jämställdhetsminister?