Tre unga människor mördades i Uddevalla i lördags morse. Två av offren och de två misstänka mördarna som polisen har anhållit på sannolika skäl är som det brukar heta "kända av polisen" och har tidigare dömts för brott som grov misshandel, övergrepp i rättssak och narkotikabrott. Exakt vad som hänt och vem som har gjort vad i just den här tragiska händelsen kommer förhoppningsvis att redas ut av polis och domstolar här framöver. Oavsett detta har ett antal unga liv släckts och förstörts för all framtid.
I kvällstidningarnas imponerande snabba nyhetsflöde väller det fram floder av människor som vittnar om hur "snälla och fina" alla de mördade och de misstänkta gärningsmännen var och är. Vilket förmodligen är helt sant.
Jag har under cirka tio år av mitt liv bott och levt tillsammans med ungdomar med ungefär de sociala och kriminella bakgrunder som träder fram i Uddevallatragedin. Erfarenheterna från perioden på Hasselakollektivet är sammansatta; precis som de bör vara när det handla om mänskliga beteenden. En stark gemensam faktor som knöt samman många av de ungdomar jag har träffat under åren är hur som helst att de var både offer och förtryckare. Offer för en besvärlig barndom och ungdomstid. Ibland offer för ignoranta och uppenbart olämpliga föräldrar. Ibland offer för en skola som aldrig högg tag i dem i tid. Offer för ett rättssystem som bara lät deras "småbrott" passera. Offer för sina egna medfödda och/eller förvärvade psykiska sjukdomstillstånd. Offer för obildning och okunskap.
Offer kan i vissa lägen också vara sällsynt råa förtryckare som trampar på andra människors känslor och livsrum utan minsta eftertanke. Föräldrar, flickvänner, lärare, socialtjänstemän, arbetsförmedlare, väktare, poliser; listan är lång på människor ur olika (yrkes)kretsar som vet vilka vidrigheter som kan begås av "snälla offer".
Var och en får ta ansvar för sina egna handlingar. Att flera av de döda och de misstänkta har sin bakgrund i Mellanöstern kan inte seriöst anföras som vare sig förmildrande eller försvårande omständigheter. Däremot oroas jag mer av en film från mordplatsen som visas i danska tv 2. En stor grupp människor med synliga rötter i Mellanöstern "stormar" platsen där poliser och rättsläkare arbetar bakom avspärrningsband. Poliserna får värja sig med batonger. En kvinna skriker att det är "polisens fel". Stämningen är upprörd. Filmklippet ger en ögonblicksbild av ett slags kollektiv och utanförskapsdoftande offerkänsla. Vilket bör betraktas som en samhällsfarlig tendens som bör tas på största allvar. Det är vi mot dom ända in i kaklet liksom. Sådana gruppofferkänslor sliter på samhällstanken. Vilket skapar grogrund för nya förtryckare att växa till sig mot en fond av ändamålsenliga offerkänslor.