Häromkvällen satt Mona Sahlin och intervjuades Kunskapskanalen. Programmet "Min sanning" sändes i repris. Precis när jag kom in i handlingen sa hon att det var skönt att få vara Mona Sahlin istället för att vara Socialdemokraterna.
En lång partipolitisk toppkarriär kröntes när hon i mars 2007 valdes till partiledare. Relationen mellan S och MS blev närmast symbiotisk; även för den mest involverade av alla så var det nog ibland svårt att avgöra var den ena slutade och den andra började. Så det är högst begripligt att hon efter alla år kan uppleva det som njutningsfullt att bara vara Mona Sahlin.
När jag efter några minuter med Kunskapskanalen slog över till Aktuellt så stegade precis Mona Sahlin in i nyhetsprogrammets livesändning för att diskutera terrorism. Sedan ungefär ett år tillbaka har hon regeringens uppdrag att samordna insatserna mot våldsbejakande extremism. Hon företräder således inget parti. Det hon säger och gör behöver heller inte i varje ord och stavelse uppskattas på regeringskansliet. Hon kan om hon vill och det passar sig säga vad hon tycker; utan att tänka för mycket på opinionssiffror och/eller buga överdrivit vördsamt inför partiinterna strukturer. Hon är sin egen, skulle en kunna säga. Mona Sahlin är rimligt fri att tolka vad som ryms i hennes uppdrag. Vägen är i hög grad målet för samordnare Sahlin. Hon ska kort sagt försöka få igång många viktiga processer och händelser.
Inslaget i Aktuellt handlade om just sådana händelser som kan ha påverkats av Mona Sahlins höga svansföring i terrordebatten i allmänhet och i Syrienresandedebatten i synnerhet.
Säkerhetspolisen hade samma dag gripit två personer som misstänktes för terrorbrott. I ett fall gällde det misstankar om rekrytering av krigare till terrorgruppen IS. Det andra fallet gällde misstankar om att ha organiserat utbildningar för terrorister.
"Det är bra att lagarna prövas", sa Mona Sahlin i Aktuellt. Så är det. Visar det sig att lagarna är för svaga; ja då får lagstiftarna ta och skärpa till dem. Värre är det inte med det.
Mona Sahlin har antagligen rätt i att Sverige officiellt uppträder lite "blåögt" inför sådant som är religiöst besläktat. Det finns säkerligen en oro för att trampa i klaveret; att "skuldbelägga" muslimer när avsikten var att kritisera islamistisk terror. Sahlin har gått igenom den ekluten med besked. Ordföranden i Sveriges muslimska råd beskyllde Mona Sahlin för skuldbeläggande rasism när hon hävdade att muslimska organisationer i Sverige tydligare borde markera avstånd mot terrorgrupper som IS.
Det påhoppet parerade Mona Sahlin elegant och med en bitskhet som jag betvivlar att hon mäktat med om hon fortfarande tyngts av att företräda allt och alla.