Inom någon dag eller två får Stefan Löfven talmannens formella fråga om att försöka förhandla fram en regering som kan tänkas bli godkänd av riksdagen och som förmår att få igenom sin budget i december. Ingen ska inbilla sig att det blir en lätt uppgift.
Den häpnadsväckande snabba ledarflykten från Moderaterna ökar risken för ett partisönderfall av ungefär samma art som drabbade Socialdemokraterna när Håkan Juholt valdes till ordförande. I det värsta scenariet kommer Moderaterna att ragla fram som en drucken åsna i politiken under ledarstriden; än blir det si och än blir det så. Förvisso kommer inte Löfven att bygga sin regering på aktivt stöd i riksdagen från M. Men ett moderat parti i god ordning är en stabiliserande faktor för regeringsbildaren.
Framgångsrusiga sverigedemokrater är heller inte lätta att tas med. Jimmie Åkesson är en förslagen politiker som kommer att göra allt vad han kan för att suga ut det gottaste ur partiets vågmästarroll i riksdagen. Åkesson är ute efter att sprida maximalt med osäkerhet kring sitt parti och om hur hans ledamöter kommer att rösta.
De tre borgerliga småpartierna har viktiga roller i regeringsbildardramat. Självfallet ska de inte lägga sig platta och acceptera en massa S-politik från valrörelsen bara för att hålla SD borta från inflytande i strategiska frågor. Däremot ska de naturligtvis förhandla med Stefan Löfven för att känna på vad han är beredd att stryka av sitt eget och nosa på hans intresse för att ta in politik från andra partier. Viktigast av allt är att de tre små inser att Alliansen är borta med vinden och att de krokben som de eventuellt lägger för Löfven riskerar att drabba dem själva minst lika hårt. De sitter i samma båt även om de vill ro åt lite olika håll.
Om Miljöpartiet står pall för uppgiften så går Löfven fram med ett förslag om en S-MP-regering. Det blir en på papperet svag regering. Vilket kan vara precis vad som behövs för ett system med hoppande majoriteter där det i flera fall kommer att krävas att minst ytterligare två partier röstar med regeringen. Inget parti kan kosta på sig ens den minsta uns av maktarrogans i detta läge. Vilket är den starkast lysande positiva nyheten i det riksdagsståhej som nu har inletts.