De fyra tidigare regeringspartierna valde att hålla fast vid den praxis som gäller för budgetbeslut i riksdagen. De kommer alltså inte att bryta ut detaljer i budgeten där oppositionen samfällt har majoritet för att på den vägen åsamka regeringen nederlag. Det har tidigare antytts att de borgerliga oppositionspartierna övervägde att ge S betalt för gammal budgetost. Förra hösten gick ju S, V, MP och SD samman och stoppade en detalj i den dåvarande alliansregeringens budget. Vilket Allianspolitikerna då och på tämligen goda grunder var upprörda över. Om de nu i opposition helt skulle ha glömt sin upprördhet och sitt ansvar för budgetreglerna från i fjol så hade de förlorat åtskilliga trovärdighetspoäng.
Dagens budgetregler ska inte betraktas som huggna i sten. Om det finns mycket starka och goda skäl att ändra dem så ska det göras genom en överenskommelse där helst alla – men i vart fall sex – partier enades om förändringar efter en gedigen utredningsrunda. Det finns i nuläget inget underlag för att bortse från rådande regelverk. Det är klokt av de forna regeringspartierna att göra som de gör. Säkerligen finns det inslag av egennytta i detta allmännyttiga anslag från M, FP, C och KD. Vilket inte på något sätt förtar betydelsen av agerandet. En allmännytta utan investerade och hyfsat upplysta egenintressen blir tvärtom aldrig särskilt stark eller normerande.
I tjatter- och spekulationsdelarna av medieterrängen kastas nu allt ljus på SD; det enda kvarvarande hotet mot Löfvens första budget. Sverigedemokraternas t.f. partiledare Mattias Karlsson och den utrikespolitiske talespersonen Oscar Sjöstedt gör naturligtvis allt vad de kan för att maximera det mediala intresset. Trots att i stort sett alla vet att SD kommer att lägga ner sina röster i den avgörande budgetvoteringen så rullas krigsrubrikerna fram. SD har satsat stenhårt på att betraktas som ett vanligt riksdagsparti som sköter sig och är som folk. Det finns av allt att döma inte minsta väljartryck för att SD ska riskera att störta ut Sverige i politiskt kaos bara för lusten att rösta på Alliansens budgetförslag.
Ska SD göra något sådant så måste det av egennyttiga skäl vara en stor och tung invandringsfråga som motiverar röstandet. Och några sådana spänningar och skillnader finns det inte mellan de båda budgetförslagens migrationspolitiska innehåll.
Regeringens budget som helhet är därför i hamn. Vilket i sak inte betyder särskilt mycket mer än att den läggs till handlingarna och att Stefan Löfven slipper fotskrapandet för Vänsterpartiet.