Invandringspolitiken diskuteras alltmer brett och avdramatiserat. Det är i stort sett bara inom rikspartipolitiken som det dröjer sig kvar pubertala hämningar och låsningar som hindrar debatten från att höja sig över sådant som solidaritetsproklamationer och rasismanklagelser.
S och M behöver kliva in på banan igen och bryta dagens trista tillstånd där ytterligheterna MP och SD får sköta hela showen. Medan andra partier tycks låtsas som om de stora utmaningarna handlar om Migrationsverkets upphandlingar, asylboenden, budget och personal och om hur kommuner ska tvingas till det ena och det andra. Mottagningssystemets organisation och juridik är självklart viktiga. Där finns dock jämförelsevis enkla åtgärder att vidta för politikerna. Anhöriginvandringen kan till exempel stoppas under ett par år och asylansökningar från "säkra områden" kan som i andra länder snabbehandlas på 48 timmar.
Den omfattande invandringens mer dramatiska och förändrande utmaningar handlar om behovet av storskalig samhällsplanering. Ett exempel ur högen:
Strax före jul förra året presenterade Handelskammaren i Stockholm en rapport om Stockholmsregionens utmaningar. Rapporten har tagits fram av ett antal personer med lång erfarenhet från offentlig samhällsförvaltning, S-politik, KTH, regional samhällsplanering och fastighetsbranschen.
Rapportförfattarna pekar på att befolkningen i Stockholmsregionen under åren 2000-2013 har växt med 1,5 procent. En får gå tillbaka till åren 1955-1965 för att matcha sådana inflyttningssiffror. Då var inflyttningen i första hand arbetsmarknadsrelaterad och inhemsk. I dag beror befolkningstillväxten till 46 procent på nettoinvandring och till 43 procent på höga födelsetal. Under åren 2000-2013 var den genomsnittliga invandringen till Sverige 31 000 personer/år. Nu ligger antalet och Migrationsverkets prognoser på cirka 80 000/år. Stockholm ändrar gradvis karaktär. Huvuddelen som kommer till regionen har begränsade ekonomiska resurser och kan inte efterfråga vettiga bostäder. Bostadsbyggandet är därför fortsatt lågt. Trångboddheten i de fattiga delarna ökar märkbart. Stockholms skattekraft sjunker så sakta relativt riket. Stora partier med samhällsbyggarambitioner kan inte längre sitta med armarna i kors. Hur ska folk bo under anständiga former? Hur ska de försörja sig? Hur ska välfärden finansieras? Hur ska Stockholm och Sverige utvecklas under de kommande decennierna? Det är dessa frågor som är invandringspolitikens kärna.