Om åtta dagar ska statsminister Stefan Löfven utlysa ett extra val till riksdagen. Så är det sagt. Även om väldigt få egentligen är särskilt intresserade så talar det mesta för att valet blir av den 22 mars. Sifos opinionsmätning för december som presenterades av Svenska Dagbladet i går kan inte bjuda på en enda statistiskt säkerställd förändring från mätningen som gjordes innan Löfven flaggade för extravalet i början av december. Jämfört med opinionsläget tre månader före det ordinarie riksdagsvalet i september så har dock en stor förändring inträffat. Då i juni låg Alliansen 12 procentenheter efter. Nu är avståndet till S, V och MP endast 4,3. Alliansen må kanske känna sig lite taggade av denna förändring. Men i själva grundfrågan har ingenting hänt. Alliansen är knappt en millimeter närmare att kunna bilda en majoritet på egen hand än vad de var för sex månader sedan. Samma sak gäller förstås Socialdemokraterna och Miljöpartiet. MP har nästan tappat hälften av sitt opinionsstöd mellan juni och december. Sossarna ligger ungefär på valresultatet från september.
Jag ska inte klaga i onödan på politikerna. Det är ett svårt läge i riksdagen. De två stora partierna förmår ännu inte att hantera det växande SD på några andra sätt än vad som gör att väljarna fortsätter att strömma till den sjukskrivne Jimmie Åkessons kompani. Och, som Per T Ohlsson påpekade i sin krönika i Sydsvenskan i går så var det ett avgörande misstag av Stefan Löfven att "så djupt inkludera Vänsterpartiet i budgetöverenskommelsen; socialistisk politik kan naturligtvis inte bedrivas när riksdagen, den lagstiftande församlingen, saknar socialistisk majoritet." Ett extra val kommer inte att lösa upp de politiska knutarna. De ledande politikerna behöver efter den 22 mars göra det som de borde ha gjort redan den 15 september. Det finns egentligen inte så där värst många olika alternativ för att bilda en regering som kan styra med majoritet i riksdagen. Ytterkantspartierna V och SD kan vi räkna bort. Miljöpartiet har kanske fått nog av regerandets vedermödor för dagen? Kvar finns då en S-regering som kan styra med hjälp av borgerliga partier. Eller en borgerlig regering som kan styra med hjälp av Socialdemokraterna.
Mycket talar för att talmannen Urban Ahlin skulle kunna hugga tag i saken redan nu. Men så blir det nog inte. Det är bara att gilla läget. Valet som nästan ingen vill ha kommer att genomföras.