Stefan Löfven har under valrörelsen givit sig själv och regeringen nyckelroller i två stora och tunga samhällsfrågor. Dels ska han själv sätta sig som ordförande i ett Innovationsråd där staten, näringslivet, facken och forskarna ska försöka mejsla ut den bästa politiken för svensk tillväxt och konkurrenskraft. Dels ska regeringen under energiminister Ibrahim Baylans ledning föra samtal om energipolitiken som leder till en bred samsyn om samhällets energibehov och om hur behovet ska tryggas.
Det ska bli spännande att följa de här två processerna. Samtals- och rådslagsgrupper har i och för sig ett något skamfilat rykte inom politiken. Vanryktet är inte helt oförtjänt. Frågor och konflikter som styrande politiker inte riktigt vet - eller av olika anledningar inte vill - förhålla sig till parkeras ofta i utredningar, rådslag och/eller till "kafferep" där bärare av olika samhällsintressen samlas runt bordet för samtal som sällan blir så mycket mer än samtal. Sådana övningar ska inte föraktas per definition. De kan ha viss terapeutisk verkan; få aggressiva parter att lugna ner sig något och få väldigt ivriga parter att tröttna ur. Vilket då och då kan vara nog så viktigt ur ett regeringsperspektiv.
Kritiken mot Stefan Löfvens Innovationsråd och energisamtalsgrupp har också en annan dimension som går ut på att Löfven drömmer sig tillbaka till de tider då "SAF, LO och Partit" styrde ett centralistiskt Sverige genom riksavtal och dekret. Löfven må kanhända ge intrycket av att vara uthuggen ur en grov arbetarklippa av 1950-talsmodell. Intellektuellt, känslomässigt och politiskt tillhör han dock den inte alltför stora krets av ledande politiker som har den globala ekonomin och näringslivets internationella marknadsvillkor helt klara för sig. Jag kan därför inte tänka mig att det finns några spår av vare sig nostalgi eller terapi eller av förlegade samhällsperspektiv i statsministerns Innovationsråd och energisamtal. Tvärtom har Stefan Löfven bundit sig vid masten för att hans angreppssätt på problemen verkligen leder till framsteg och utveckling i den riktiga världen här och nu.
Att de som är intresseägare i en gemensam sak sätter sig ner och känner på varandras ingångsvärden är aldrig omodernt.