Centerstämmans överraskande stora majoritet för svenskt medlemskap i Nato i helgen är omskakande för partipolitikens traditionella slagställningar i Natofrågan. Först var det Moderaterna och Folkpartiet som ville vara med. Under en period var det bara Folkpartiet kvar i Natoklubben. De nya moderaternas attityd var i regeringsställning att Nato endast var aktuellt om Socialdemokraterna var med på tåget.
Efter regeringsskiftet förra hösten har i tur och ordning Moderaterna, Kristdemokraterna och nu alltså Centerpartiet ställt sig bakom kravet på Natomedlemskap. Det betyder att hela den forna regeringsalliansen nu står eniga. Det betyder också att den forna Natovägraralliansen mellan C och S har upplösts.
Socialdemokraterna står nu därför ensamt kvar på Nejsidan tillsammans med det säkerhetspolitiskt föga tilltalande sällskapet MP, V och SD.
Samtidigt har regeringen under snabb och handfast ledning av försvarsminister Peter Hultqvist fört Sverige och svenskarna närmare Nato än vad vi sannolikt någonsin har varit. Det vore fel att säga att vi är så pass nära att skillnaderna mellan att stå utanför och att vara med är hårfina. Som medlem i Nato omfattas Sverige av en ömsesidig försvarsplikt. Drabbas Sverige av fientliga anfall så undsätts vi av andra Natoländer. Omvänt gäller att vi kan bli skyldiga att ge andra Natomedlemmar en hjälpande militär hand.
Det är detta formellt militärt alliansfria tillstånd som Socialdemokraterna bygger sin nejpolitik på. Vi bestämmer själv typ. Även om alla vet att om vi är på egen hand så har vi inte så mycket att bestämma om.
Natofrågan är numera påfallande okontroversiell inom S. Det är visserligen svårt att just nu hitta starka anhängare i de aktiva politikernas krets. Lika svårt är det emellertid att uppbåda S-politiker av någorlunda betydelse som profilerar sig som bestämda motståndare till Natomedlemskap. Alla aktiva politiker låter istället ungefär som Peter Hultqvist; ja, men nej.
Det är ett bra utgångsläge när S nu närmar sig det läge utrikesminister Margot Wallström nämnde i en intervju med Expressen i januari i år angående en eventuell utredning om Nato: ”Man måste kunna diskutera allting”, sa Wallström.
Det är djupt olyckligt att ha en öppen strid om grundläggande säkerhetspolitiska doktriner mellan S och det stora oppositionsblocket. Det är främst det stora regeringspartiets ansvar att se till att så icke sker. Dessutom har S mycket starka skäl att föra en politik som tydligt för alla visar att vare sig V eller SD har något med säkerhetspolitiken att skaffa.
Socialdemokraterna bör visa att de verkligen kan ”diskutera allting” när det gäller Nato. Ett svenskt medlemskap är långtifrån en utopi. Centerns besked i helgen avutopiserade just hela saken.