I tre nya rapporter avhandlas tillståndet för den svenska modellen. Statsvetaren Stig-Björn Ljunggren ställer sig frågan om "vad som är kvar av den svenska modellen?". Utredaren Jan Edling på Flexicurity skriver om "den svenska modellen i förändring" och LO gav nyligen ut rapporten "Modellen som klev ut genom fönstret".
I grunden handlar det vi kallar för den svenska modellen dels om en speciell ordning på den svenska arbetsmarknaden där arbetsmarknadens organisationer har stor makt och där politikerna håller sig i bakgrunden.
Dels avser vi välfärdssystemets utformning, framförallt den generella välfärdspolitiken.
För det tredje kan vi med svensk modell åsyfta landets konsensusmodell, den politiska kulturen som söker samförstånd och undviker konflikter: "Det som ibland betecknas som den stora svenska berättelsen, folkhemmet,", som Stig-Björn Ljunggren sammanfattar saken.
Det mest positiva i de tre rapporterna är ambitionen att se framåt; inte fastna i det som varit. På ett seminarium i samband med att LO presenterade sin rapport konstaterade LO-juristen Claes-Mikael Jonsson att "det är intressant att se hur den svenska modellen utvecklas i takt med förändringarna i omvärlden. Hur vi tagit världen till oss." Irene Wennemo, statssekreterare (S) på Arbetsmarknadsdepartementet tryckte i sin kommentar på att "den svenska modellens nästa stora utmaning är integrationen."
Dystrast - eller kanske mest realistisk - är utredaren Jan Edling som i sitt slutord skriver: "Vad man i bästa fall kan säga är att Sverige i allt högre utsträckning blivit en del av en globaliserad värld, med samma problem som andra västländer med en otillräcklig tillväxt och sysselsättning, brist på investeringar i framtidens utmaningar, en åldrande befolkning, ett växande utanförskap och ett växande problem med motsättningar mellan olika samhällsgrupper. Vårt svenska sätt att lösa dessa problem blir alltmer likt andra länders lösningar."
Vilket faktiskt inte behöver vara dåliga nyheter. Med tanke på våra skolresultat, arbetslöshet, bostadsbrist och utanförskap har vi mycket att lära av andra länder. Svenskt är inte synonymt med bäst.