Stefan Löfven håller på att hitta hem. Han och hans närmaste i politiken är i färd med att baxa socialdemokratin dit där den bör vara precis nu. Talet i Vasaparken häromdagen var ett utmärkt exempel på hur partiledaren tänker sig den närmaste framtiden.
Ett statsministertal i ett politiskt besvärligt läge som nu bör inte bedömas utifrån dess halt av konkreta och finansierade reformförslag. Allt har sin tid. Det viktiga för nu är att Stefan Löfven tydligt markerade var tyngdpunkten är i hans reformpolitik: Fortsatta insatser för arbete, utbildning och kompetens. Förstärkta insatser mot den organiserade kriminalitetens skjutningar, sprängningar och mördande. Tydliga insatser för ordning och reda i det svenska flyktingmottagandet: ” Vi ska ha en reglerad invandring, där rätten till asyl prövas och respekteras. Där de som får avslag får återvända, men de som beviljas asyl får ett värdigt mottagande.”
Som den allmänt respekterade kolumnisten Per T Ohlsson så riktigt påpekar i Sydsvenskan 16 augusti så ska vi emellertid inte glömma att Stefan Löfven har en minst sagt besvärlig sits. ”Å ena sidan skall han medverka till isoleringen av ett parti som har rötterna i nynazism och vit maktrörelsen. Å andra sidan skall han förhandla om budgeten med ett gammalt kommunistparti som vägrar bryta med sin skamliga historia. Det rör sig om två ytterkantspartier som förenas av fanatiskt EU-motstånd, antiliberalism och en ursäktande syn på Vladimir Putins Ryssland, ett brunrött mönster som avtecknar sig runt om i Europa.”
Det är inget att hymla med att strateger i den forna regeringspakten Alliansen nog gärna ser att Löfvens socialdemokrater slits sönder av den dubbla pressen från SD och V. Och att de borgerliga partierna därför väljer att betrakta decemberöverenskommelsen som en formel som binder Stefan Löfven vid Jonas Sjöstedt. Trots att det inte finns något som hindrar borgerliga partier från att söka samarbete med regeringen om budgeten.
Jag har ändå förhoppningar om att Löfvens andra statsministerår kan prydas av flera viktiga uppgörelser över block- och budgetgränser. De borgerliga bör se om sina egna hus; Alliansen som vi känner den idag kommer heller inte att få majoritet i nästa val och skulle som eventuella regeringsbildare få ungefär samma problem som vad Löfven har idag.
De borgerliga partiledarna kommer dessutom att få mycket svårt att förklara för sina väljare varför de tycker det är så viktigt att ta avstånd från en socialdemokratisk statsminister som vill ta i med hårdhandskarna mot den organiserade kriminaliteten på gator och torg och som vill ha ordning och reda i invandringspolitiken.