Folkpartiet kommer på sin stämma i helgen att byta namn till Liberalerna. Ska vi vara petiga så att är det kommande beslutet egentligen bara en fortsättning på ett glidande kompromissbeslut som för 25 år sedan innebar att Folkpartiet då blev Folkpartiet Liberalerna. Men nu är det alltså dags att mer definitivt hiva det mer än åttioåriga namnet Folkpartiet över historiens reling.
Enligt partiledaren Jan Björklund (DN Debatt 17/11) är namnbytet uttryck för vilja att partiet "ska heta det vi är – Liberalerna."
Frågan är om det inte är minst lika fint att "heta det vi är" om vi är Folkpartiet? Folkets parti borde ju slå det mesta kan man tycka. Att frivilligt lämna ifrån sig ett sådant guldägg är vågat och osnålt. Att dessutom skifta ut det inkörda partinamnet mot något i svensk inrikespolitik så suspekt som Liberalerna gör inte övningen lättare.
Partier byter namn då och då. Högerpartiet blev moderata samlingspartiet som blev Moderaterna som blev nya Moderaterna. Vänsterpartiet Kommunisterna blev Vänsterpartiet. Bondeförbundet blev Centerpartiet. Kristen Demokratisk Samling blev Kristdemokraterna. Minns jag rätt så har Miljöpartiet under sin korta bana hunnit med att addera "de gröna" till sitt partinamn. Socialdemokraterna uttalades mer allmänt som SAP: Socialdemokratiska Arbetarepartiet för inte alls så länge sedan. Många av de här namnförändringarna är högst begripliga sedda mot bakgrund av förändringar i de politiska miljöerna. Att ha särskilda partier för bönder, arbetare och/eller kristna känns väl inte som helt röstmaximerande i våra tider. Sedan slutet på 1960-talet har det i det mediestyrda folkmedvetandet ansetts skumt att vara höger. Nya Moderaterna är solklart bättre. När blodet och förtrycket i kommunismen blev alltför synligt så såg Vänsterpartiet dagens ljus. Vilket heller inte är så konstigt.
Beslutet att lägga till ett "nya" framför Moderaterna är i vart fall i modern tid det namnskifte som haft störst framgång. Vilket beror på att partiet i retorik och politik verkligen ansträngde sig för att bli och vara mer mittenmoderata än högeryttrar. Frågan är vad Jan Björklund och Liberalerna ska hitta på? Ett genomtänkt byte av namn och politik kan ge en energikick som väljarna observerar och gillar. Men det kan lika gärna bli vare sig flipp eller flopp; bli ingenting.
"Mot den socialistiska och konservativa idétraditionen om klassamhället står den liberala visionen om social rörlighet", skriver Jan Björklund. Det är sant. Här borde finnas ett utrymme för framsteg. Under årens gång har det dock visat sig att det ofta är mycket svårt att bedriva en röstvinnande politik genom att fladdra mellan moderater och socialdemokrater. Men jag säger självklart lycka till. Och undrar samtidigt hur det åttonde partiet kommer att agera? SD är det enda riksdagsparti som ännu inte bytt namn. Det skulle inte förvåna om det vattnas i partistrategernas munnar när de leker med tanken att döpa om sig till nya Folkpartiet!