Alltsedan Moderaterna ställde Alliansen på den inrikespolitiska scenen 2004 har Fredrik Reinfeldt och Anders Borg varit politikens centralfigurer. På bilden ovan ses en ung Anders Borg viska något i sin unga moderatledares öra vid en partiledardebatt i riksdagen i januari 2006. Då härskade förvisso ännu Göran Persson i Rosenbad; tärd av 12 tuffa regeringsår. Han och Socialdemokraterna hade inte så mycket att sätta emot då de nya Moderaterna vällde fram och tog över.
Och nu är det dags för Reinfeldt och Borg att tacka för sig när andra tar över. De kan lämna den partipolitiska scenen med den äran. De skapade förutsättningar för ett anständigt och uthålligt regeringsalternativ med mittenhöger stuk. Vilket verkligen var på tiden. Ett lands politiska kultur mår inte bra av att det bara finns en krets av politiker som anses vara de naturliga stats- och regeringsbärarna. Nu vet vi att det inte är så. Efter söndagens val kommer våra regeringserfarenheter att utvidgas än mer. Stefan Löfven behöver ju knåpa ihop nya konstellationer av partier för att få till ett vettigt regerande.
Fredrik Reinfeldt och i än högre grad Anders Borg har lyckats mycket bra även på den internationella scenen. Svensk ekonomisk politik i allmänhet och finansministern i synnerhet har hyllats och höjts i europeiska och globala rankinglistor under de gångna åren.
Utöver minnen och beslut och reformer som är skrivna mer i vatten än i sten så lämnar alliansens portalfigurer efter sig ett Sverige med rejält sänkta skatter på arbetsinkomster. Detta är strukturella förändringar som förändrat och förändrar Sverige. Det kunde ha blivit så mycket mer om Anders Borg lyckats få igenom hela sitt paket av reformer på skatte-bidrags- och löneområdet. Men så blev det inte. Regeringar i demokratier får sällan igenom hela sina paket. Det kommer annat i vägen. Som till exempel finanskris, förlorad riksdagsmajoritet och valförlust. Och tur är väl det.
Anders Borg och Fredrik Reinfeldt lämnar ett stort tomrum efter sig. Vilket är en bra tid för förändring. Alliansen var ett strålande regeringskoncept 06-10. Ett halvdant alternativ 10-14. Och ett förgrämelsens fängelse 14-18. Sorgen har sin tid. Det vet vi. Men politiken kräver ständigt sitt.
Att nostalgiskt hänga kvar i en oppositionsallians under fyra år vore förödande för svensk borgerlighet och för Sverige. När Borg och Reinfeldt nu lämnar så kan det vara Centerpartiets tur att växa och trampa upp nya stigar under Annie Lööf. Eller så kommer nästa FP-ledare att ta ledartröjan. Tänk nytt. Tänk framåt. Tänk smart. Som Borg och Reinfeldt gjorde då det begav sig.