En av de bästa sakerna med mångpolitiskt sammansatta styren likt det vi har i Norrköping är att vi slipper stora doser av partiförhärligande floskler när det till exempel är dags för budgetpresentationer; vilket det var på måndagen. Politikerna - i det här fallet tre S kommunalråd och tre borgerliga L, C och KD-kommunalråd - går mer rakt på sak på de problem som de anser behöver åtgärdas. Huvudnumret i budgeten för valåret 2018 är ekonomiska satsningar på skolan. Vilket är högst relevant.
Mer att läsa: Martin Ingvar ger hopp
Flera av Norrköpings skolor har mycket stora problem. Skolorna är inte kunskapsskolor. Trots i många fall tappert kämpande lärare och rektorer så uppnås kunskapsresultat som är mycket undermåliga. Problemen är i grunden strukturella och är bara till dels sprungna ur den Norrköpingska myllan. Staten har under lång tid misslyckats med sina tre kärnuppgifter på området. Läroplanerna har inte det tydliga och lokalt oförhandlingsbara kunskapsfokus som borde ha varit där. Lärarutbildningarna har misskötts. Statens Skolinspektion har givits uppdrag som gör det möjligt för inspektionen att sila mygg - slå ner på små- och bisaker som till exempel brister i några av de planer som skolorna måste ha - och svälja kameler - ge grönt ljus för undermåliga skolor att fortsätta år efter år. Norrköpings kommun har naturligtvis också ett stort eget ansvar för tillståndet såväl ute i de skolor som kommunen äger som i alla verksamma skolor i kommunen.
Mer att läsa: Skolan ska vara ojämlik.
I budgeten skriver den styrande Kvartetten att de 30 extra miljonerna motsvarar ungefär 50 nya tjänster på skolorna. Vilket kan vara bra. Men faktum är att ett av de svenska problemskolornas nyare problem är att det kastas in "tjänster" i parti och minut på skolorna och att ledarskapet på många håll är enbarmligt dåligt, outbildat och ständigt på väg från och till nya jobb. Extratjänster i form av outbildade lärare och/eller av personer som knyter an till dominerande språk eller kulturer på skolan kan förvärra problemen för lärarna att göra ett målinriktat kunskapsjobb. Det skolan behöver är därför inte "tjänster" utan vad som krävs är utbildade lärare och skolchefer med kunskapsfokus. Skolan törstar efter kunskapsstyre. I avvaktan på att staten skärper till sig bör Norrköpings skolkommunalråd Olle Johansson (S) binda extramiljonerna till klara och tydliga mätningar av kunskapstillväxten ute i de sämsta skolorna.