Ett osäkert maktläge kommer att dominera den nyvalda riksdagen. Vid sidan av de problem som osäkerheten kan komma att ställa till så finns även möjligheter att så att säga ta sig an osäkerhetens utbredning i vissa stora och tunga sakfrågor. Allmänt förväntas en stor och bred parlamentarisk utredning om invandrings/folkvandringspolitikens framtida utformning. Här behövs ett modernt och uppdaterat regelverk som ger balans och stadga åt politiken och som således dämpar inflytandet från de polariserande ytterkanterna. I den nyvalda riksdagen kommer - likväl som i den sittande - det att finnas en mycket stor majoritet för en reglering som skärper upp villkoren i en ny och permanent lagstiftning. När denna majoritet i denna sakfråga mobiliseras så kommer osäkerheten i riksdagen att minska. Det är väl möjligen så som riksdagen kan bygga ökad säkerhet efter valet? Steg för steg och sakfråga för sakfråga kan plattformen för kommande regeringskonstellationer skapas på rätt sätt och på rätt plats. Riksdagen är ändå vår första statsmakt.
Staten bör också ta ett fastare grepp om utbildning och sjukvård; två kärnområden i ett samhälle som vill vara starkt. Lokala och regionala huvudmän är inte kompetenta att hantera undermålig kvalitet. På något annat sätt går det inte att förklara hur skolor med urdåliga resultat och vårdgivare med urdålig tillgänglighet kan fortsätta att verka i den skattefinansierade sektorn.
Det borde finnas förutsättningar för riksdagen att till exempel komma överens om regelverk som fastställer när statligt övertagande av lågpresterande skolor ska ske. Ett av svensk skolas stora problem är att alltför många barn och ungdomar går i skolor vars huvudprodukt är okunskap, obildning och utanförskapsträning. Att sätta stopp för dessa skolor är en angelägen statlig uppgift. Att öka tillgängligheten för inte minst livsavgörande behandlingar bör snabbt bli en statlig uppgift.
Det osäkra valresultatet till trots så finns det sålunda anledning att hysa vissa positiva förväntningar på politiken under de kommande åren. Kloka kvinnor och män i riksdagen kan använda dödläget till att få något gjort. Vilket säkerligen skulle uppskattas av medborgarna; de som betalar hela kalaset.