Ryssland, Iran, Turkiet och Syrien. Se där en något ovanlig kvartett av "segrande befriare" när Syriens andra stad Aleppo nu till stora delar tycks ha fallit ur rebellernas händer. Den humanitära katastrof som har plågat de instängda människorna i staden under lång tid blir nu steg för steg mer allmänt känd. Av vad som redan framkommit anas ett fruktansvärt lidande som är svårt att ta in för en som inte har några praktiska och fysiska erfarenheter av krigets brutalitet.
Politiskt är läget fortsatt mycket komplicerat. President Bashar al-Assad regim som intill alldeles nyligen mer eller mindre hängde på repet har nu - framförallt genom massiva militära insatser från Ryssland, Turkiet och Iran - återtagit kommandot över stora delar av Syrien. Aleppos fall är givetvis en fjäder i hatten för den styrande al-Assad klanen. Men vad ska hända framöver? Det finns ett antal tänkbara scenarier. En tänkbar utveckling är att kaoset och inbördeskriget i Syrien fortsätter med ännu större blodsoffer och elände som följd. Turkiet - en svuren motståndare till al-Assad - lär i vart fall inte vara helt nöjt med sakernas tillstånd som det är nu.
Frågan många ställer sig är hur USA: s nya president Donald Trumps administration kommer att förhålla sig till det nya läget. I den nya regering som gradvis växer fram finns förvisso många "Putinvänner" som kanske kan tänka sig att helt lämna den avgående presidenten Barack Obamas strategi att stödja och utbilda det "moderata motståndet" mot Bashar al-Assad; för att på så sätt kunna tvinga fram ett humaniserande maktskifte i Syrien. Å andra sidan är Trumps nya regering full av motståndare till Iran som nu - med både Putins och Obamas hjälp - på många sätt har stärkt sin ställning i Mellanöstern. Att sitta med armarna i kors medan Ryssland och Iran "delar på bytet" i regionen är därför inget alternativ för Trump. Han sätts kort sagt på prov direkt.
EU har som vanligt hamnat lite bredvid allfarvägarna i Syrien. Det är som det är med den saken. EU är ingen militärmakt av betydelse; även om enskilda medlemsländer som Frankrike har hög svansföring och kapacitet. Unionen får väl istället gå all in på det humanitära fältet i Syrien. Där behövs bistånd av stormaktskaraktär.