Sverigedemokraterna tycks kunna se fram emot ännu en mandatperiod där de styr allt som händer och sker i svensk inrikespolitik. Eftersom partiet ständigt växer blir det också allt svårare för de partier vars viktigaste politiska fråga är att ”inte ge SD något inflytande.” Regeringsbildningens problem är en övertydlig illustration av dilemmat. Jimmie Åkessons 62 mandat och röster poppar allt som oftast upp som ett hinder för de partier och politiker som lever i symbios med att vara emot SD.
Sak- och realpolitiskt är det ju för det mesta en fråga om dubbel bokföring. Minns till exempel Vänsterns vrede och Centerns glädje när Sverigedemokraterna bytte fot i frågan om att förbjuda företag i välfärden. Alla vill ha SD: s röster när det passar dem själva och på det sätt det passar dem själva.
Detta är en i längden alltmer ohållbar linje.
Tvärvägrarattityden till SD praktiseras av de flesta partier. Diskussioner om SD: s politiska förslag pågår sällan mer än någon minut innan vägrarpolitikerna kastar sig över ämnen som vad partiet var för trettio år sedan och som vad partiet kommer att göra om 10 år.
Sverigedemokraterna demoniseras och sätts på piedestal med samma tanklösa argument. Partiet beskrivs på det där viset som Socialdemokraterna tidigare gärna omnämndes; som ett parti som inte är som de andra och som ett parti med mycket speciella egenskaper som inga andra har. De omnämns gärna och ofta som ett parti med dolda och hemska planer för Sverige; Hitler anas lite vagt i environgerna.
I själva verket är SD ett parti som alltmer liknar andra lite större partier. Det är så det går till. Väljarna blir alltmer lika andra partiers väljare och SD-politikerna blir alltmer lika andra politiker. Visst har de ideologer här och där som tuggar nationalistromantik när andan faller på. Men sådana och sådant av lite olika slag finns lite här och där ute i partierna och bör inte skymma sikten.
För kommande regeringsbildare och/eller oppositionsledare handlar det om att närma sig SD i sakpolitiska frågor. I motsvarande mån är det hälsosamt att fjärma sig från de partier vars enda och avgörande sak är att se till att SD inte får något inflytande.