Widar
Moderaterna går inget vidare i opinionen så här när valrörelsen börjar samla ihop sig till spurten. I den avvägda Polls of Polls i Dagens Samhälle som uppdateras ständigt ligger M förvisso ännu på 19, 6 procent och leder med någon enskild decimal över Sverigedemokraterna i kampen om andraplatsen efter Socialdemokraterna.
I flera enskilda undersökningar är dock M: s nedågående - eller möjligen stillastående position - tämligen väl belagd. Ur flera olika perspektiv så borde det gå bättre för Moderaterna än vad det gör.
Ett stabilt moderatparti som inte slits av inbördes strider utan som kan ägna sig åt politik och samhälle står också tämligen högt på min egen förhoppningslista. Ett sådant moderat parti kan vara en god partner med socialdemokratin - givet att också detta parti är rimligt harmoniskt och tillfreds med den politiska tillvaron.
S och M utgör ett slags trygghetsnav i riksdagen. Kan de båda partierna upprätthålla anständiga storlekar så finns det skäl för medborgarna att känna sig lite säkrare när det gäller det allmänna och därmed lite friare och vågsammare när det gäller det privata levandet och satsandet. Så ser jag på världen när det gäller detta.
En orsak till att M inte lyft mer än vad partiet gjort sedan Ulf Kristersson valdes i oktober 2017 kan vara att M inte förmått att hålla sin formel i regeringsfrågan. Formeln lanserades av den nyvalde Kristersson: "Jag samtalar med alliansen, jag förhandlar med alliansen och det jag vill är att reagera med alliansen." Syftet med denna formel var att komma bort från medias fixering vid SD. Till att börja med verkade formeln fungera. Medierna började tröttna på att ställa frågor om SD när alla på den borgerliga sidan höll sig till svar enligt Kristerssons formel.
Men den eniga fronten har brutits. Centern och Liberalerna skäller och klagar mer och gärna på moderaternas möjliga samarbetsplaner vs Sverigedemokraterna. Moderaterna själva har kanske förvärrat situationen genom att de känt sig tvingade att själva börja tala hårt förnekande om SD och att ta avstånd från varje tanke på att bilda en egen regering efter valet. Genom att binda sig stenhårt för alliansen har M försvagat sig själv. Alliansen är ju inget regeringsalternativ. Det vet folk. Och när M gör som M gör så blir ju inte heller M något regeringsalternativ.