LO-kongressens ombud beslutade tidigare i somras att LO ska verka för att en "non profit-princip ska gälla inom vård, skola och omsorg". Vilket skulle kunna uppfattas som ett radikalt slag i luften. Mer än 80 procent av alla vårdskolaomsorg-verksamheter bedrivs nämligen redan nu av kommuner och landsting; vilka till sin natur är non profit. Eller icke vinstdrivande för att tala svenska.
Det var en motion från LO: s medlemsförbund Handels som låg bakom LO-kongressens beslut. I motionen görs det tydligt och klart att man inte nöjer sig med att fyra av fem välfärdstjänster utförs i offentlig regi. Den knappa femtedel av välfärdsverksamheterna som har andra huvudmän än kommuner och landsting ska stoppas från att bedriva vinstdrivande verksamhet. Vilket på sista raden betyder att alla skolor, vårdcentraler och omsorgsboenden som har en privat huvudman av något slag kommer att tvingas slå igen.
LO har nu tillsatt en utredning som redan i december i år ska lämna sina förslag till hur kongressens beslut ska drivas vidare. I en av den antagna motionens att-satser sägs "att LO genom sin samhällspolitiska påverkan ska försöka förmå socialdemokraterna att anamma den politiska inriktning som här beslutas".
Socialdemokraterna har kongress i april 2013. Det är därför utredarna i LO bara får ett knappt halvår på sig att utreda den väldiga samhällsomvandling som LO vill ha. Det är på S-kongressen som partiet ska följa LO och säga nej till vinster. Så är det i vart fall tänkt. Jag hoppas att andra tänker klokare och bättre.
Förhoppningsvis blir det ett liknande utfall som 1990. Jag var då ombud på mitt livs första socialdemokratiska partikongress. Den gången hade Handels lanserat och lobbat hårt för en motion där det krävdes att S skulle förbjuda söndagsöppna butiker. Partiledningen var skärrad. Efter en hård och stimulerande debatt där även jag deltog efter fattig förmåga, avvisade kongressen kravet om förbud för söndagsöppet.
Jag minns inte nu Handels argument för sitt förbudskrav. Men de var säkert hedervärda på många sätt. I relation till den skada som S skulle ha lidit - helt ur takt med tiden - var det dock riktigt att motionen föll.
Argumenten för att förbjuda vinst är begripliga endast ur ett moralideologiskt perspektiv. Tankekedjan startar i det klassiskt socialistiska antagandet att någons vinst är någon annans förlust. Typ att vinsten i ett utbildningsföretag betalas av okunniga och obehöriga elever och att vinsten i ett vårdföretag orsakar kvalitetsförluster för vårdtagarna. För dessa antaganden finns det emellertid ingen erkänd och saklig grund.
I de statliga utvärderingar och granskningar som hittills gjorts finns inga belägg för att vinstdrivande verksamheter skulle utmärkas av undermålig kvalitet. Faktum är att de stora skillnader som finns går mellan verksamheter som under- respektive högpresterar. Ett LO-kongressbeslut om förbud mot att skattefinansiera undermålig verksamhet hade därför varit rimligt och eftersträvansvärt.
Moralideologiska antaganden har givetvis sin plats att fylla i den politiska debatten. I mina ögon är dock sådana antaganden solklart undermåliga som styrinstrument för en realistisk och framtidssugen socialdemokrati.
Vinstens verkliga vedermödor återkommer jag till på morgondagens ledarsida.