Erik Niva är krönikör på Sportbladet. Efter CL- finalen i lördags skrev Niva "för Bayern München är inte nederlag något alternativ, men ändå har de drabbats av de två mest dramatiska finalförlusterna i den här turneringens historia. Det finns många människor runt den här klubben som kommer att tvingas ställa sig samma fråga idag: Om de inte är vinnare; vilka är de egentligen då"?
Byt ut Bayern München mot Socialdemokraterna i Nivas text. Och simsalabim har vi på bordet de tunga frågor som under lång tid har dominerat S inre liv: Vilka är vi? Vad vill vi? Hur ska vi förnya oss?
För att låna ord av Herbert Tingsten så är det nu ganska länge sedan som socialdemokraterna var "solen i vårt politiska universum". Den gamla formeln var att S styrde landet med hjälp av ett litet riksdagsparti. Oftast VPK/V. Någon gång Centerpartiet. Vid extraordinära situationer som världskrig genom samlingsregering. Men alltid med S som självklart centrum.
1998 bröts traditionen. För att regera krävdes nu mer regelrätt samarbete med två partier. MP och V flyttade in alltmer folk i regeringskansliet. 2006 kom nästa körare. En moderat statsminister flyttade in på Rosenbad med en borgerlig alliansregering. Centerpartiets Maud Olofsson slog på trumman för projekt "avsossefiering av Sverige". Moderaternas Fredrik Reinfeldt var smartare än så. Redan ett par år före valet 2006 hade han dragit igång projekt "sossefiering av Moderaterna". Det var ett vinnande upplägg. 2010 omvaldes Reinfeldt som regeringschef.
S byter lagkaptener och experimenterar med spelupplägg. Under ytan snurrar hela tiden frågorna om vilka vi är, vad vi vill och om hur det går till att förnya sig utan att ha regeringsinnehavet som hävstång?
Med Stefan Löfven har läget stabiliserats för socialdemokraterna. Han tar sitt avstamp i utvecklingsoptimism, samförståndsanda och global anpassningsförmåga. Det är väl funnet och en hyfsat trygg hemmaplan för ett klassiskt lag. Indirekt svarar han på frågorna om vad S är och vill: S är ett stort parti för hela samhället som vill regera staten. När det gäller förnyelsen är det trixigare. Löfven vill nog. Men kan han? Får han? 2014 blir en avgörande match.