EU kommissionens ordförande José Manuel Barroso talade i EU: s parlament i Strasbourg i går. Det var ett kraftfullt tal, ett visionärt tal och ett möjligen splittrande tal.
Europasamarbetet har genomgått många faser. Först var det en kol- och stålunion; bildad i ruinerna efter andra världskriget. Sedan utvecklades det politiska samarbetet till en europeisk gemenskap som sträckte sig över flera områden. Medlemmarna blev fler och det politiska samarbetet tog formen av en union med en egen valuta.
EU har genomlevt flera kriser. Och hittills alltid landat på fötterna. Samarbetet har varit lyckosamt på många sätt. Organisationen fungerar som en byråkratisk kappa för fred och demokrati i Europa där många forna diktaturer har fått skydd och stöd. Sämre har det gått i den ekonomiska politiken. Nationalstaterna har fortsatt att göra lite som de vill. Det riktigt allvarliga är att medlemsländerna fortsatt att göra lite som de själva vill även sedan de började dela samma valuta.
"Det behövs mer union", sa Barroso i sitt linjetal om Europas framtid i Strasbourg. Det har han sannolikt helt rätt i. Ska EU i sinom tid landa på fötterna även denna gång så behöver i vart fall euroländerna utvecklas till en politisk union. Penningpolitikens redskap - valutan och styrräntan - är alldeles för bräckliga när medlemsländernas finans- och budgetpolitik inte är samordnade.
Den rådande skuldkrisen i Europa har visat på stora finanspolitiska brister i många euroländer. Banker och andra kreditinstitut har t ex fortsatt att stå under enbart nationell kontroll trots att flera av de stora bankerna och instituten har varit och är djupt involverade som kreditgivare och skuldägare i många medlemsländer.
Detta vill Barroso ändra på. Vid "horisonten" sade han sig se en federation; ett slags United States of Europa. Att sådana tongångar hörs från EU kommissionen är inte nytt i sig. Det nya med Barrosos utspel i går var dels att han var så öppenhjärtig och konkret i sina visioner. Dels och framförallt så talade han mot en fond av djup ekonomisk kris som gav extra allvar och tyngd åt hans ord.
En politisk federation av europeiska länder är inte otänkbar. Samtidigt är det otänkbart att alla nuvarande länder skulle vara beredda och/eller kvalificerade att ingå i federationen.
Det ursprungliga EEG - Europeiska Ekonomiska Gemenskapen - bildades en gång av sex länder. Det är rimligt att tänka sig att ungefär ett liknande antal länder skulle kunna utgöra kärnan i ett möjligen kommande Europas Förenade Stater.
För Sveriges blir det i så fall dags att börja fila på gynnsamma frihandels- och solidaritetspakter med den nya federationen som kanske är på väg att växa fram där borta vid horisonten.