Vi och världen
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Här i landet slänger vi bort enorma mängder för att vi har köpt mer än vi vill ha, inte gillar maten eller för att den börjar närma sej "bäst före-datum". Det är rentav ett problem för renhållningen. Nog är det något att fundera över i dessa dystra dagar med galopperande finanskris? Vi kanske inte ska gräva ner oss alltför djupt i klagan över hur drabbade vi är även om nyhetsrapporteringen målar upp att vi är på väg mot ruinens brant. Man basunerar ut att vi aldrig har varit på väg mot en värre lågkonjunktur. Fredrik Reinfeldt stirrar dystert in i TV-kameran och säger något allvarsmättat, aktierna har tappat halva värdet. Snart får man väl en räkning i stället för utdelning för att dom använder ens pengar, oj vad vi lider! Vi, det drabbade folket, ja vi gör förstås det enda vi tycker känns normalt och klokt, vi drar ihop snöret kring pengapåsen och stoppar in den i madrassen för att vänta på bättre tider. Svensson - och tydligen även omvärldens Svenssöner - tycker att det är bättre att vänta med att byta bilen, köpa nya möbler, bygga om köket osv. Vad händer då? Jo då håller det på att gå riktigt åt pepparn, för då stannar produktionen upp, leverantörerna får mindre att leverera, säljarna tittar sorgset på osålda varor, fabrikerna permitterar och allt blir bara värre och värre. Ja vad ska man då göra? Inte verkar det vettigt att handla bara för att hålla onödig produktion vid liv. De flesta i våra länder har för länge sen mer än dom behöver av det mesta. Ta bara exemplet med bilar, vår värsta huvudvärk just nu. Den rika industrivärlden spottar fram alldeles för många, för stora och för energislukande fordon och finner till sin förvåning att det inte går att bli av med dom. I västsvenska hamnar står just nu omkring 40 000 bilar, som inte går att sälja, och hur många det finns i övriga Europa och USA, det vågar man inte tänka på. Det där med framförhållning tycks vara svårt, men nog har det kommit varningar. Nu är det som det är. De där högavlönade cheferna, som borde ha slagit till bromsarna och lagt om produktionen för länge sen, dom är nu förstås så ledsna att det krävs riktigt stora bonusslantar som plåster på såren. Bilarna är bara ett paradexempel på västvärldens vanvett. Tokproduktion här, svält i andra delar av samma värld, herregud, ska det verkligen vara omöjligt att hitta någon sorts balans!