Statliga Vattenfall chockade politiken och marknaden med sin kvartalsrapport i går. Bolaget skriver ner värdet på sina tillgångar med nästan 30 miljarder kronor. Vattenfalls aggressiva investeringar i tysk kärn- och kolkraft och i nederländska gasverk ställer nu till stora problem för regeringen Reinfeldt.
Många nya Moderater ångrar säkert i dag att de blev för "sosselika" i sin inställning till statligt ägande av Vattenfall. Hade de hållit kvar vid sin mer klassiska säljprofil när Alliansen hade egen majoritet 2006-2010 så hade regeringen sluppit den politiska skandal som nu tornar upp sig.
Högriskaffärer i andra länder är knappast något som ligger i de svenska skattebetalarnas intresse.
Erik Thedéen är statssekreterare hos finansmarknadsminister Peter Norman (M). På en presskonferens i går var han övertydlig om Vattenfalls allvarliga läge.
2001 köpte Vattenfall kärnkraftverk i Tyskland. De båda verken har stått stilla i många år. Efter Tysklands beslut om att all kärnkraft ska vara avställd senast 2020 väntar nu - i stället för intäkter - hårda förhandlingar om Vattenfalls ekonomiska ansvar för att återställa mark och byggnader.
Enligt Erik Thedéen har Vattenfalls tyska kärnkraft skrivits ner med 117 procent av värdet.
Under åren 2001-2001 köpte Vattenfall på sig tysk kolkraft. Kolkraftverken är mycket lönsamma. Men miljömässigt mycket dystra.
"1998 var Vattenfall en nollutsläppare av koldioxid. Idag släpper Vattenfall ut mer koldioxid än vad hela Sverige gör", sa Thedéen på pressträffen i går.
Kolkraftens lönsamhet är också en starkt bidragande orsak till de dåliga affärerna i kärn- och gaskraft. Energi från kolkraft har blivit så billigt att det inte är lönsamt att driva och/eller investera i annan energiproduktion.
2009 köpte Vattenfall gasverk i Nederländerna. Gasaffären är den hittills dyraste kontantaffären i det svenska näringslivets historia; 89 miljarder kronor.
Värdet på den tillgången har nu skrivits ner med 42 procent.
Vattenfalls bolagsledning sitter förmodligen löst. Gårdagens besked om att stycka upp Vattenfall i två delar - en nordisk (i huvudsak svensk) och en nordeuropeisk - lär knappast lätta på trycket.
Avsikten är sannolikt att försöka sälja den nordeuropeiska delen av Vattenfall. Det blir dock av allt att döma inte någon klang- och jubelförsäljning. Den som tvingas sälja får sällan bra betalt. Möjligheten att få äga stillastående kärn- och gaskraftverk är heller inget som får budgivarna att tappa fattningen i sin iver att bjuda över varandra.
Till detta haveri ska läggas det politiska spelet om hur det egentligen gick till när Vattenfall - med den ägande statens goda minne - betalade ett så högt pris för den nederländska gasfirman NUON.
"Med det vi vet i dag så var priset högt", sa Peter Norman på pressträffen i går.
Med det vi vet i dag så kommer även det politiska priset för regeringen Reinfeldt att bli högt.