Vart tog friheten vägen, Östros?
Foto: Bertil Ericson / SCANPIX
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
När socialdemokraternas rådslagsgrupp nu, i jakten på omprövning och möjlig förnyelse, vänder och vrider på sin arbetsmarknadspolitik, hörs dock inte särskilt många frihetliga argument. Tvärtom; från det seminarium som nyligen hölls om a-kassan rapporterades mest om krav, kontroll, tvång och plikter för de arbetslösa.nn Jag tror att det finns anledning att kritiskt fundera igenom utgångspunkterna för socialdemokratins arbetsmarknadspolitiska modell. En öppen och prövande diskussion om partiets människosyn och samhällsbild, tror jag också skulle vara på sin plats. I min själ gnager en oro för att (s) alltför mycket rullar på i gamla hjulspår. Å ena sidan vill partiet ha generösa ersättningsnivåer i socialförsäkringarna. I sin budgetmotion i riksdagen föreslår (s) att alla inkomsttagare med löner upp till cirka 40 000 kronor i månaden, ska vara garanterade minst 80 procent av sin lön om de t ex skulle råka bli arbetslösa. Det är helt ok för mig med ett sådant upplägg. Å andra sidan inser Thomas Östros och Luciano Astudillo - socialdemokratins två rådslagsgeneraler på arbetslivets område - att ett sådant frikostigt ersättningssystem inte kan släppas vind för våg. Trots att det ibland förnekas i högtidliga sammanhang så är vi människor inte okänsliga för försörjningens ekonomiska villkor. Är ersättningen för att inte arbeta nästan lika hög som arbetslönen så ökar förstås riskerna för överutnyttjande av försäkringarna. Socialdemokratin vill inte upprepa tidigare misstag på det här området. Därför säger Thomas Östros: "Vi måste bli tydligare på att arbetssökande ska stå till arbetsmarknadens förfogande. Tar man inte erbjudet jobb eller utbildning ska man heller inte ha någon a-kassa."Därför säger Luciano Astudillo: "Tidigare har vi infört med plikt i lagstiftningen. Men vi har varit väldigt dåliga på att stå upp för det och se till att det tillämpats fullt ut." (Dagens Nyheter 11 oktober)nn Priset för höga ersättningsnivåer är således en utbyggd kontrollapparat och ett skärpt krav att ta ett "erbjudet" jobb. Är det ett bra och rimligt pris för förmånerna? Nej, jag tycker inte det.Den borgerliga alliansen kör mer naket med de ekonomiska incitamenten som blåslampa. Sänkta ersättningsnivåer och sänkta löneskatter ska tvinga ut även de något arbetsobenägna människorna i arbete. Så är det tänkt. Möjligen har det också effekt? Saken är svår att uttala sig om mitt i en högkonjunktur som skapar mängder av jobbmöjligheter av egen kraft. Priset för låga ersättningsnivåer i socialförsäkringarna är emellertid riskabelt högt. Många människor, hur gärna de än vill, har svårt att få in en fot i arbetslivet. Med den borgerliga modellen rutschar de snabbt nedåt mot tillvarons fattigdomsstreck. Den borgerliga arbetsmarknadspolitikens prissättning är därför inte tilltalande.Jag tycker att det är bra med rejäla ersättningsnivåer i a-kassan. Vem som helst kan helt oförskyllt drabbas av arbetslöshet med allt vad det för med sig av oro och privata bekymmer. Finns ingen som helst anledning att bli ytterligare nedslagen i skorna av omedelbara ekonomiska problem. Försäkringen ska ge mig tid att under hyfsade villkor ge mig ut och jaga någon ny försörjning. Försäkringen ska samtidigt vara så utformad att den understryker behovet av att jag så snabbt som möjligt ordnar ett nytt jobb. Begränsas tiden som förmånstagare i normalfallet till säg sex eller åtta månader så kan ersättningsnivåerna vara höga samtidigt som behovet av kontroll, plikter och tvång blir minimalt. Den arbetslöse blir fri att efter eget huvud skaffa sig ett nytt arbete. Den arbetslöse blir därmed också ansvarig för sin egen kontroll.nn Vad säger du, Östros? Skulle inte en sådan något mer frihetlig variant av a-kassan kunna vara värt ett seminarium?