I går eftermiddag sammanträdde Kommunrevisionen i Norrköping. I ett trångt rum ett par trappor upp i det vackra huset vid Dalsgatan 14 satt sju förtroendevalda kvinnor och män med digra pappersbuntar framför sig.
Jag var där.
Ledare
Norrköpings kommun hanterar drygt 200 000 fakturor per år. Kommunen handlar upp varor och tjänster för ungefär 800 miljoner kronor om året. Exempelvis köper kommunen numera all bygg- och anläggningsverksamhet.
Huvuddelen av alla dessa fakturor och upphandlingar genomförs utan direkta beslut i fullmäktige. Folkvalda politiker har kort sagt mycket begränsad insyn i stora delar av kommunens ekonomiska transaktioner. Kommunens verksamhet bygger på delegation, förtroende och på en fungerande intern kontroll.
I ett pressmeddelande skriver stadsrevisor Ulf Nersing och hans förtroendevalda kollegor att "Mot bakgrund av misstanke om oegentligheter i kommunen har vi beslutat att genomföra egna granskningar av olika verksamheter i kommunens nämnder och företag."
Det är ett extraordinärt beslut. Så är också misstankarna om mutor och bestickning inom Stadsplaneringsnämndens ansvarsområde tämligen ovanliga. Badhusskandalen 2003 var senaste gången som revisionen satte igång egna granskningar av det slag som man gör nu.
Kommunrevisorerna slår ett slag för att politikerna i nämnderna ska ta ett större ansvar för den interna kontrollen. Revisorerna vill att varje nämnd ska ge två politiker ett särskilt kontrolluppdrag. Har det t ex upphandlats en renovering av Källvindsskolans tak så kan dessa politiker gå till skolan för att direkt på plats kolla att arbetet är utfört.
Det är ett bra förslag.
Förr i tiden var kommunpolitikerna mer hands on. Det fanns politiska inköpsdelegationer som röstade om inköp av gem och toarullar. Det fanns centrala byggnadskommittéer som beslutade om varje spik som slogs in i ett kommunalt plank.
I dag vore en sådan organisation otänkbar. Kommunen omsätter runt sju miljarder kronor per år, nästan 9000 personer är anställda i kommunen och kommunal verksamhet omfattar i dag en mängd olika områden.
Det bör också tilläggas att en och annan spik och toarulle säkert hamnade i fel fickor även då politikerna fattade detaljbeslut. Det är således inte upphandlingar och/eller en ökad delegation till tjänstemän som är problemet. Problemet är brister i den interna kontrollen.
Vi hade en intressant diskussion revisorerna och jag där på Dalsgatan 14 i går eftermiddag. En grundbult i all revision är att inse var riskerna för oegentligheter är störst, sa revisorerna. Tillfället gör tjuven, som ordspråket lär oss. Det är mot dessa risker och mot dessa möjliga tillfällen som nämndernas politiker ska rikta in sin kontroll. Politikerna bör lyssna på kommunrevisionen. Hur de än vrider och vänder sig så har politikerna nämligen alltid ett politiskt, juridiskt och ekonomiskt ansvar för vad som händer och för vad som inte händer.