Den senaste stora skattereformen i Sverige genomfördes 1991. Målsättningen, som till stora delar uppnåddes var att skapa ett mer enhetligt och likformigt skattesystem. Sedan dess har emellertid mer än femhundra förändringar genomförts av skattesatser, avdrag och andra stora och små detaljer i skattemodellen.
Det är inte lätt att hänga med i svängarna. Få vanliga dödliga torde ha ens en rimlig överblick av hur skatternas myriader av delmoment påverkar, motverkar och samverkar med hur vi uppträder som individer i arbets- och samhällslivet.
Skatteokunskapen framträder på ett övertydligt sätt i rapporten "Dags för enkla skatter" som tidigare i veckan gavs ut av Konjunkturrådet inom studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS).
Konjunkturrådet har genomfört en intervjuundersökning med 1000 svenskar. Mest tankeväckande är att så pass få - 10 procent av de som svarade - lyckas med att ens i mycket ungefärlig omfattning ange hur stort jobbskatteavdrag som de har. Dessa avdrag är oerhört omtalade och utgör relativt stora och färska förändringar av skattesystemet. Ändå tycks det vara ytterst få som har lagt märke till avdragen. "Gruppen ålderspensionärer tycks däremot vara väl medveten om att de inte har detta avdrag", skriver SNS i rapporten...
Enligt Konjunkturrådets rapportförfattare är medborgerliga kunskaper om hur skatterna fungerar viktiga av flera orsaker. En anledning är skattesystemets behov av legitimitet. Skatterna tas upp för att täcka två huvudsakliga behov. Dels för att få ekonomiska resurser till omfördelning. Dels för att kunna finansiera annan allmän verksamhet. Det är demokratiskt tilltalande om medborgarna i allmänhet har insyn och kunskaper om hur skatterna fungerar. Skatteinbetalningarna är trots allt varje arbetande människas avgjort största utgift.
Även effektivitetsskäl talar för ett öppnare och mer lättbegripligt skattesystem. Mer allmänt spridda kunskaper om till exempel jobbskatteavdragets och andra avdrags och påslags marginaleffekter skulle påverka arbetskraftsutbudet och produktiviteten på ett positivt sätt, skriver Konjunkturrådet i rapporten.
Rapportförfattarna hänvisar till flera undersökningar där de svenska medborgarnas positiva uppfattningar om skatternas utjämnande effekter redovisas. För att vara i linje med denna folkliga opinion krävs att genomgripande förändringar och förenklingar av skattesystemet inte försämrar fördelningspolitiken.
Det är dock inte skatterna i sig själva som är mest utjämnande i det svenska samhället. Genom att även låg- och medelinkomsttagare betalar relativt höga skatter så har inte vår skattemodell särskilt stor fördelningseffekt mellan människor med höga och låga inkomster. De socialförsäkringar som till stor del betalas med skattemedel är mer än dubbelt så viktiga ur fördelningspolitisk effekt. Också av skatter kraftigt subventionerade vård- och omsorgstjänster har stor betydelse för jämlikheten.
SNS Konjunkturrapport innehåller ett fördelningspolitiskt tänkvärt förslag för ett radikalt nytt och enklare skattesystem. Dessa tankar borde tas tillvara och ingå i en stor och bred parlamentarisk översyn.
Hittills har finansminister Anders Borg kategoriskt avvisat alla förslag i den riktningen.
Jag har minst lika svårt att förstå hans vägrarattityd som vad jag har att greppa dagens lapptäcke av skattelagar.