Allt oftare diskuteras numera de privata initiativen i vård och social omsorg. Just nu handlar frågeställningen mestadels om det ska vara tillåtet med vinst eller inte för de som driver skolor, vårdhem eller ett äldreboende.
I debatten om välfärdsaktörer glöms ofta det civila samhället bort - kyrkor och andra ideella organisationer - som under årtionden framgångsrikt drivit denna typ av verksamhet vid sidan om det offentliga.
Det finns en bred politisk enighet kring valfriheten att föräldrar ska kunna välja skola åt sina barn. Men också att man ska kunna välja vilket äldreboende som passar bäst när man blir gammal.
Egentligen är det bara yttersta vänstern och yttersta högern som av ideologiska skäl är emot valfriheten. Merparten av svenska politiker anser att valfriheten att välja skola, dagis och äldreboende ska vara lika självklart, som att välja var man vill bo och arbeta.
Det som debatten handlat om den senaste tiden har istället varit om det ska vara tillåtet att gå med vinst eller inte. Och egentligen handlar det inte om vinst eller inte. Utan det som skapat den stora politiska turbulensen har varit om man inom vård, skola och omsorg ska ha rätt att få dela ut vinsten till aktieägarna.
Ja, säger en del. Nej, säger andra.
Debatten om vinster i välfärden skulle tjäna på om man tog tillvara erfarenheten från de ideella organisationer, som bevisat att det går att driva äldreboende, skolor, sjukhus och daghem utifrån en värdegrund, som vare sig handlar om ekonomi eller vinstintresse.
Att vara non-profit, som det ofta kallas, innebär ju inte att dessa organisationer väljer att driva sin verksamhet med förlust. Nej istället använder men vinsten till att öka kvalitén, anställa fler eller öppna nya skolor, vårdhem eller sjukhus.
Debatten förs idag framför allt inom socialdemokratin där en del vill sätta stopp för vinster i vården, medan andra menar att det inte låter sig göras.
Svenska politiker, oavsett om de tillhör alliansen eller oppositionen, borde sätta sig ned och se vad de skulle kunna göra gemensamt för att stötta det civila samhället. Denna sektor har visat att det går att bedriva en god och effektiv vård, en god och kvalitativ utbildning utan krav på vinstuttag.
De privata alternativen inom vård och social omsorg har kommit för att stanna. Friskolorna har också kommit för att stanna. Det finns ingen ansvarskännande politiker, som på allvar skulle vilja tvinga de föräldrar, som valt en friskola åt sina barn, att flytta dem till en kommunal skola.
Däremot kan politikerna genom ny lagstiftning skärpa kontrollen över de välfärdsaktörer som bedriver offentligt finansierad verksamhet. Samtidigt som man gör detta, borde man också underlätta för det civila samhället att fortsätta med sin non-profit verksamhet.
Så värnas mångfalden och valfriheten inom vård, skola och omsorg.