När den socialdemokratiska partistyrelsen valde Stefan Löfven till partiledare så var det inledningen på en process mot breddat ledarskap i partiet. Denna konsekvens av partiledarvalet var möjligen oväntad. Men knappast oönskad.
Stefan Löfven har ingen riksdagsplats. S behövde därför en person i riksdagsgruppen som kunde företräda partiet i de tre debatter per säsong som anordnas på Helgeandsholmen. Valet föll på Mikael Damberg. Stefan Löfven behövde dessutom en trovärdig och kompetent talesperson i ekonomiskpolitiska frågor. Valet föll på Magdalena Andersson. Hon har en gedigen bakgrund från såväl politik och ekonomi. Att inte heller Magdalena Andersson sitter i riksdagen innebar att socialdemokraterna fick utse Fredrik Olovsson till vice ordförande i Finansutskottet med ansvar att tala för S i de återkommande budgetdebatter som genomförs i riksdagen. Socialdemokraternas partisekreterare Carin Jämtin spelade en stabil nyckelroll under den svåra period då S avvecklade och påvecklade partiledare i rask takt. Jämtin har inte heller hon något riksdagsmandat - vilket partisekreterare traditionellt brukar ha.
Socialdemokraternas ledning är kort sagt sammansatt på ett för S smått unikt sätt. Det stora antalet framträdande och ledande personer bryter också av mot den hårda personfixeringen i politiken.
Personfixeringen har ökat under de senaste decennierna. Utvecklingen är i allt väsentligt driven av medierna. Allt fler, allt snabbare och alltmer läsaraktivitetsberoende media kokar gärna ner politiken till personer. Ska medielogiken fungera så måste antalet personer begränsas till ett antal som det är rimligt att folk känner igen. Det är partiledarna som mäts, vägs och bedöms på alla upptänkliga längder och bredder. Förtroendemätningar är legio sedan långt tillbaka. Efter varje partiledardebatt vimlar det av webbsajter där läsare med snabba klick ska kora vinnare och förlorare. Statsvetare, retorikexperter och stylister dissekerar partiledarnas brister och förtjänster. Nyhetsredaktionerna begär regelmässigt in partiledaren till sina studios för att i direktsändning kommentera det eller detta. När partikanslierna i stället vill sända någon annan - t ex den i partiet som vet mest om frågan som ska diskuteras - så bemöts det ofta med missnöjda fnysningar från media.
Socialdemokraternas okonventionella ledarmix kommer inte att bryta personkulten i media. Stefan Löfven kommer att vara den mest exponerade socialdemokraten när det drar ihop sig till val. Däremot har S goda chanser att göra egna vinster på sin månghövdade ledning. Mikael Damberg och Fredrik Olovsson kommer att framträda regelbundet i stora och uppmärksammade debatter i riksdagen. Samtidigt kommer Stefan Löfven och Magdalena Andersson att föra partiets talan i politiska och ekonomiska debatter som arrangeras av media. Dessa fyra personer - med Carin Jämtin som trygg libero - ger möjliga väljare och sympatisörer ökade chanser att knyta an till partiets politik genom olika människor.
De fem i spetsen håller en liknande politisk profil. Men de har olika personliga uttryckssätt. Vilket bör ge ett bättre slagläge i konkurrensen med moderaternas stjärntrio Reinfeldt, Borg och Bildt.