Vid några runda bord på Hemgården satt medlemmarna tillsammans med politiker från Socialnämnden. Över en lätt lunch diskuterade de välfärdsarbetets villkor i Norrköping.
Jag var där.
Ledare
Det var ett annorlunda valmöte. Det kanske inte alls var ett valmöte? Syftet var att medlemmarna skulle få en chans att få tala om sina verkligheter med politikerna - som faktiskt är arbetsgivare.
På det sociala området är det lätt att sväva ut i stora och vackra ord. Alla ska få hjälp, ingen ska vara bostadslös, barn som far illa ska få hjälp tidigt. Och allt sådant och mer därtill. Politiker som Sven Brus (KD), Roger Källs (S) och Karin Augustsson (FP) skiljer sig inte åt i målsättningar och deklarationer. Det SKTF ville få till stånd var samtal som handlade om vilka möjligheter de offentliga välfärdsresurserna - t ex SKTF:s medlemmar - har att leva upp till målen.
SKTF är en fackförening. De vill självklart att arbetsgivarna/politikerna ska satsa mer på de fackliga medlemmarnas villkor och löner. SKTF:s önskemål står inte i motsättning till politikernas uppdrag som medborgarföreträdare. Tvärtom. Enda chansen för politikerna att få sina löften till medborgarna förverkligade, är faktiskt att välfärdens medarbetare har rimliga förutsättningar att göra ett bra jobb.