Regeringens budgetpresentation är väl nu i det närmaste över. Det spekuleras om att KD: s Göran Hägglund kanske får göra ett utspel om pensionärsskatten. Något sparas sannolikt åt finansminister Anders Borg på den formella presentationsdagen 20 september. Men i det stora hela torde det mesta och det största nu vara känt.
Budgeten består dels av utgiftsökningar på i huvudsak järnvägar och forskning. Dels vill regeringen sänka statens inkomster med i runda slängar 9 miljarder genom reformer av bolagsskatten och avdrag för investeringar i småföretag.
Rätt så okontroversiella förslag alltihop. Vad jag har märkt har ingen blivit riktigt arg medan flera - som t ex kommunalråden i Norrköping och Linköping - har blivit riktigt glada.
Det näst mest anmärkningsvärda när det gäller budgeten är att Ekonomistyrningsverket, Konjunkturinstitutet och andra bedömare har luftat tvivel om sakligheten i det ?reformutrymme? på dryga 23 miljarder kronor som Anders Borg anser sig disponera över. Det kan vara så att det är en hel del politisk luft i Borgs reformutrymme.
På kort sikt är det säkert ingen fara med att släppa upp underskotten i finanserna något. Men när anden väl har släppts ur flaskan så är det en delvis ny situation i politiken. Det ena kan lätt ge det andra. Nästa höst väntar en valårsbudget på att lanseras. För ett litet och öppet exportberoende land som Sverige kan det snabbt bli ett allvarligt läge om världsmarknaden får tugga taggtråd längre än vad de optimistiska prognoserna antar.
Hur man än vrider och vänder på saken så är det mest anmärkningsvärda med regeringens budget att så pass lite kraft ägnas åt arbetslösheten som pendlar mellan 7 och 8 procent. Arbetslösheten är regeringens svarta hål.
Jag säger inte att det finns några lätta lösningar. Visst finns det käcka förslag om att stoppa invandringen tills alla arbetslösa svenskar fått jobb. Och fantasifulla förslag om att höja skatten till fornstora höjder för att den vägen kunna anställa ett par hundra tusen av de arbetslösa i den offentliga sektorn.
Håller vi oss till den riktiga politiken så förstår var och en att det inte finns något enkelt och snabbt sätt att få dagens långtidsarbetslösa människor att hitta vägar in på dagens och morgondagens arbetsmarknad. Min känsla är emellertid att regeringen inte ens på allvar försöker. Kraften läggs på att distansera sig från arbetslösheten. Liksom få oss att uppfatta den som en beklaglig - men ändock - naturlig ordning.
I början av oktober ska socialdemokraterna svara på regeringens budget. (S)varet får gärna vara ekonomiskt återhållsamt. Framförallt bör S budgetmotion vibrera av frenesi i arbetslöshetssaken. Ingen förväntar sig lösningar på ett fat. Men ivern och lusten att finna aktiva vägar för arbete åt alla som vill och kan bör prägla de skattekronor som S vill spendera.