LEDARE: Vad skrattar svenska folket åt?

Mycket går ut på att fula seriefigurer gör bort sej. Ska det vara något slags bild av dagens liv? Känner sig yngre människor bittra och misslyckade? Inte var det vad vi ville när vi försökte lägga livet tillrätta för våra barn. De skulle ju bli lyckligare än vi, eller hur? TV:s många kanaler är fulla av "roligheter", lite för mycket kanske, för det är visst svårt att få det roliga att räcka till. Man verkar t o m ha skakat liv i lyteskomiken. Det tycks vara viktigast att servera elakheter med dräpande repliker och visst kan man beundra de snabba reaktionerna, men räcker elakhet? Vi som är så pass intresserade av politik att vi har använt en hel del av vår tid i nämnder känner oss förstås trampade på ömma liktornar när "politiker" har blivit ett skällsord. Det betyder numera en korkad, fånig och/eller galen knös i maktposition, som aldrig kan göra något rätt. Det är fritt att spy galla över mer eller mindre namngivna människor, som har tagit sej orådet före att hamna i politisk beslutsposition. Något som alltid tycks gå hem är när en man - helst stor och biffig - klär ut sej till kvinna och pratar med falsettröst. Helst ska han vingla omkring på höga klackar med och vifta lite fjolligt men handväskan. Det spelar ingen roll vad han säjer. Ursäkta om vi låter humorbefriade, men hur ofta ser man kvinnor vingla omkring och pipa? Det lustigaste området ligger förstås mellan bältet och knäna. Det som tilldrar sej i den zonen framkallar skratt även i de fina salongerna, men det är stor skillnad mellan vulgaritet och finess. Ibland skrattar man glatt, ibland generat. Nu är ju varken elakhet eller vanliga skämt något nytt och inte var de alltid så roliga förr heller. Kvinnor var antingen unga, blonda, korkade och högbarmade eller gamla, fula och argsinta. De stod på stolar och skrek av skräck för en mus eller också hade de kört sönder makens fina bil. Älskaren stod i garderoben eller låg under sängen och maken var ständigt full. Svärmor var en ragata och kapitalisten hade frack och väldig mage. Ungarna busade och fick stryk. Frun var ilsken och maken lat. Tacka vet vi gammaldags fin satir och elegant elakhet, lite av det som t ex Grönköpings Veckoblad, Tage Danielsson, Povel Ramel och många andra har gett oss, skämt som bygger på ömt vänlig retsamhet, med människokärlek som grund. Skämt med mänskliga brister utan att döma. Den stillsamma ironin är faktiskt effektivare än råa påhopp. Antagligen är det mycket svårt att vara riktigt rolig, mera tids - och intelligenskrävande än att vara bufflig. Det ska produceras så mycket numera, tidningar, radio och TV ska fyllas oupphörligt. Underhållning måtte vara viktigare än vanligt Svenssonliv, Ja, ja, man är väl en gammal surbulle, som inte hänger med.

Information till våra läsare

Ledare: Vad skrattar svenska folket åt?

Vad skrattar folk åt nu för tiden? Vi har lite svårt att hänga med på det som TV:s skrattridåer blir hysteriska över. Serier i tidningar ska ju roa, och visst finns det en del som är värda att titta på och skratta åt ibland, men många är nästan obegripliga.