Vad gör vi i Afghanistan?
Socialdemokraternas utrikespolitiske talesperson Urban Ahlin skrev häromdagen i Aftonbladet att den svenska insatsen i Afghanistan måste utvärderas. Ahlin har rätt att berömma det fina jobb som svenskar gör i detta fjärran land.
Foto: Fotograf saknas!
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Den militära närvaron är nödvändig, skriver Ahlin, för annars går det inte att skapa verklig fred i Afghanistan. Och han tvekar således inte om att förutsättningar finns för att med militära medel skapa fred och en demokratisk utveckling i detta land. Den underliggande tankefiguren som vägleder Ahlin är att bara vi kan skjuta bort några av de stygga farbröderna så kommer landet att resa sig ur eländet och skapa ett spirande demokratiskt samhälle. Vi ska bara hjälpa afghanerna att "befria sig från krafter som hållit demokrati och utveckling tillbaka". Det är förvisso afghanerna själva som ska utveckla sitt land, skriver han, men den svenska insatsen är att hjälpa dem med detta. Ahlin sätter ingen bortre parantes på det svenska deltagandet. Han skriver lite uppgivet att en långvarigt närvaro för svensk del "är inte önskvärd", men det är situationen i Afghanistan som ska avgöra när svenskarna kan komma hem. Det innebär, kan vi förstå, att så länge uppdraget att befria afghanerna inte är slutfört, så ska vi vara kvar. Och han säger inget om vi då ska åka till nästa eländeshärd i värden och skapa befrielse från kvinnoförtryck, fattigdom och terrorism, eller om vi ska återvända hem till Du Gamla Du Fria. Ahlin varnar för att ett snabbt tillbakadragande kan kasta in Afghanistan i ett inbördeskrig och åter hamna i ett talibanskt förtryck. Landet blir åter en bas för terrorister. Och han kritiserar dem som i svensk debatt vill ta hem den svenska truppen för att de inte diskuterar följderna av sitt krav. Det är få som vill ta ansvar för vad som då händer, skriver Ahlin. Det är helt riktigt. Det är en brist hos dessa debattörer. Men Urban Ahlin tassar själv som katten kring sin egen skållheta gröt. Han säger inte hur många svenskar det är värt att offra i ett krig. Var går gränsen för vad det ska kosta i döda och sårade? 10 personer? 50? Eller kanske 100? n n Sveriges uppdrag som befriare av det afghanska folket måste väl rimligtvis riskera en ganska tung börda i människoliv? Och DET ska vi väl också tala om när den här ekvationen ska räknas ihop? Slutligen. Urban Ahlin vill att vi först till 2011 ska göra en översyn av den svenska insatsen i Afghanistan. Läs: Det här vill vi inte diskutera i valrörelsen 2010! Låt oss på denna punkt göra Urban Ahlin och de andra partistrategerna besvikna. Vi ska diskutera inte bara Sveriges deltagande i ett krig på andra sidan jordklotet. Utan också den svenska säkerhetspolitiken. Det är det senare som ska stå i centrum. Inte bara hur vi ska bedriva militär biståndspolitik. Det ska handla om vår förmåga att hävda vårt nationella oberoende i händelse av krig. Om vapenindustri, värnplikt och vilka förpliktelser vi egentligen ska ta på oss gentemot andra länder. n n Det kan mycket väl vara så att Sverige ska klara såväl att värna vårt eget territorium, men också delta i ett globalt krig mot all världens ondska. Men låt det svenska folket samtala ordentligt om detta först!