Idag talas det ofta om individens eget ansvar i relation till statens ansvar för dess medlemmar. Problemen som uppstår då dessa världar ska mötas handlar ofta om när förutsättningarna för att stötta individer att ta det ansvaret, inte räcker till. Detta gäller givetvis de människor som behöver vår hjälp, och oss som arbetar inom människovårdande yrken.
Budgetnedskärningar är vardag inom den offentliga sektorn. Även personal ska hålla ner sin lön och ständigt effektivisera sitt arbete. De människor som vi möter och som är i behov av samhällets välfärdsinsatser får som konsekvens inte alltid det stöd och den hjälp som de har lagstadgad rätt till. Handläggare fattar beslut utan tid för eftertanke på grund av hög arbetsbelastning. Hur kostnadseffektivt är det, frågar vi oss? Och hur långt måste det gå innan detta blir en reell samhällsfara? Eller är vi redan där?
Socialarbetare, både på kontoren och ute i de olika verksamheterna, pressas hårt. Svåra och tuffa ärenden, ofta innefattande tvångslagstiftning, ska handläggas av allt oerfarnare medarbetare. Detta är en direkt konsekvens av att Norrköpings Kommuns erfarna medarbetare allt oftare söker sig bort på grund av katastrofalt löneläge och en arbetsbelastning som inte längre är hållbar. Vi kräver att de politiker som vi anlitat agerar! Vi får ständiga direktiv om åtstramning trots att vår snåla budget inte längre räcker till de mest basala och behovsprövade samhällstjänsterna.
- Då effektiviseringar och budgetnedskärningar åter kommer på tal frågar vi oss:
Våra fackförbund kommer att göra en riskbedömning utifrån oss som medarbetare. Men våra klienter, de som behöver oss och har lagstadgad rätt till vår hjälp, vem riskbedömer hur nedskärningarna kommer att påverka dem?
- Vi vill ge konkreta förslag för en säkrare och människovärdigare välfärd:
Använd våra skattepengar med varsamhet. Se över kommunens upphandlingskrav för att undvika att de bolag som inte betalar bolagsskatt i Sverige får ta del av våra skattepengar. Enligt SCB fick de privata aktörerna förra året ta del av 74 miljarder av Sveriges skattepengar. Av de 25 bolag som skatteverket granskat hade 23 bolag inte betalat någon skatt i Sverige.
Den personal som anställs för att utreda och tillgodose de behovsprövade rättigheterna som vi har i Sverige måste ges en rimlig chans att göra detta på ett professionellt sätt och inom en rimlig tid. Det är dags att riskbedömningar görs för hur handläggning och utförande kommer att påverka våra klienter för att vi ska ha en chans att upprätthålla ett människovärdigt och lagligt Sverige.
Se över hur stor underbemanningen är. Personalens arbetsmiljö är en av de grundläggande förutsättningarna för att goda, kostnadseffektiva och genomtänkta beslut ska fattas. Detta i sin tur ligger till grund för att en god vård bedrivs, med goda resultat som följd.
Se till att det lönar sig att kompetensutveckla sig. I nuläget halkar de mest erfarna och de med längsta anställningarna i kommunen efter lönemässigt. Ofta hamnar de nyanställda och vikarier på högre ingångslöner som inte heller är höga i jämförelse. Som en följd av detta får de minst erfarna de tyngsta ärendena och säger snart upp sig. De erfarna lämnar socialtjänsten till förmån för en bättre arbetsmiljö och en högre lön i våra grannkommuner. Erfarenhetsmässigt blir vi utarmade.
Vi som arbetar inom socialtjänsten både som handläggare och utförare gör ett bra jobb. Det som återkommer varje år är att man ska utveckla sig inom något område, göra mer. Okej, det låter bra och det är klart att man vill bli bättre i det man gör. Det som inte händer är att det visar sig i löneutvecklingen. Hur värderas våra kunskaper och hur värderas allt det ansvar vi har i dag? Många av oss ligger idag på en lön under 22.000 kr/mån.
Att som politiker, som är framröstad och därmed anställd av oss kommuninnevånare, tillåta en socialtjänst att utarmas är oerhört ansvarslöst och respektlöst. Vi som socialarbetare och kommuninnevånare kräver en diskussion om hur socialtjänsten åter kan få möjligheter att bedriva vård, istället för som i nuläget, endast stressa fram nödvändiga och billiga beslut för att kunna hålla budget.
Hur mycket pengar sparar vi inte in samhällsekonomiskt på att jobba med klienterna på hemmaplan och hur många klienter mår inte bättre av att få vara på hemmaplan?
Vi älskar vårt arbete.
Vi är duktiga på det vi gör.
Men ni ger oss inte längre någon chans att utföra det som ingår i vår profession.