LEDARE: Vad blir arvet efter Maud?

Den förra s-regeringen fick knäcken av mordet på Anna Lindh och av tsunamikatastrofen. Utan att göra några bokstavliga jämförelser så tror jag nog man kan säga att fordonsindustrin utgör en liknande prövosten för dagens regering. Det är frestande att jämföra näringsminister Maud Olofsson med hennes partibroder Nils G. Åsling. Han var industriminister 1976-78 och 1979-82. Åsling var således ansvarigt statsråd förra gången Sverige drabbades av stora industrikriser. Lågkonjunkturen var djup och lång i hela västvärlden. Nils G. Åsling satte upp den så kallade "industriakuten" där krisande företag och staten samverkade. Svenskt Stål AB - SSAB - föddes under den här tiden. SSAB är nu ett mycket framgångsrikt företag. Svenska Varv AB blev väl inte lika lyckat. Det statliga bolaget bildades för att avveckla de svenska storvarven i Göteborg, Karlskrona, Malmö och Stockholm. Avvecklingen drog ut på tiden; mängder av miljarder användes för att subventionera fartyg som lades på lager. Bolaget bytte senare namn till Celsius AB för att ännu senare köpas upp av Saab. Så helt misslyckat var det inte. Under den djupa och långa krisen drog Åsling även i gång flera regionala riskkapitalbolag som, trots stora kostnader, har gjort stor nytta för näringslivet. Arvet efter Åsling är därför inte så pjåkigt. Men Maud Olofsson tycks vara angelägen om att hålla en rejäl distans till sin jämtländske partibroders bedrifter på 1970-talet. Hon vill låta marknaden ha sin gång. Vilket i allt väsentligt är en sund och klok hållning. Stora statliga subventioner á la USA för att bilbolag ska bygga en massa bilar som konsumenterna inte vill ha, är inget som jag förordar. Men jag begriper inte varför Maud Olofsson sätter staten i ett utanförskap visavi marknaden? Skulle det gå så illa att Saab och Volvo läggs ner utan att några goda köpare anmäler sig, så kan staten mycket väl göra ett inkliv i marknaden. Vem vet vad för slags företag och verksamheter som kan växa ut ur resterna av Saabs och Volvos industriella kompetens och avancerade produktionsanläggningar. Kanske ligger där ett guldägg likt SSAB i redet? Nu prövas Maud Olofsson och hennes regering. Det känns lite darrigt. Principer inlärda från marknadsliberala läroböcker hämmar den politiska kreativiteten. Maud borde bredda sina läsvanor. Jag rekommenderar Nils G. Åslings "Maktkamp eller samförstånd?" (LT förlag 1983). Den ligger säkert och dammar någonstans på centerkansliet.

Information till våra läsare

Ledare: Vad blir arvet efter Maud?

Att regera ett land som Sverige är inte så besvärligt till vardags. Statens rutiner rullar på. Det är när oväntade och dramatiska händelser inträffar som regeringen prövas.