Förr i tiden fanns AMS och AMU. Statens arbetsmarknadsstyrelse och avdelningen för arbetsmarknadsutbildningar utbildade massor utav arbetslösa människor; vissa år uppemot 60 000 personer. Då rådde det som branschfolket något vanvördigt kallar för "skafferimetoden". Staten utbildade arbetslösa och ställde in dem i skafferiet dit arbetsgivarna gick och hämtade folk när de behövde.
Skafferiet finns knappt kvar längre. AMS och AMU är borta. Nu finns Arbetsförmedlingen (AF) Arbetsmarknadsutbildningen omfattar endast ungefär 4 000 personer per år. I gengäld har Yrkeshögskolan tillkommit med cirka 40 000 platser. En annan stor förändring från AMS/AMU tiden är att 400 000 människor numera studerar på högskolor och universitet. Det här är positiva förändringar. Inom vuxenutbildningen talas om "flödet" som ersatt "skafferiet." Flödet av vuxna människor i olika utbildningar skapar dynamiska och föränderliga strömmar av anställnings- och utvecklingsbara personer för arbetsmarknaden. Så är det tänkt. Till stora delar är det nog också rätt tänkt. Och bra. Inget ont sagt om flödet således.
För den sakens skull ska vi inte blunda för att det inte flödar något vidare inom andra delar av arbetskraften. Det gamla AMS-skafferiet har ersatts av utanförskapets skafferi. Här ställs tiotusentals människor in utan att någon arbetsgivare någonsin gläntar på dörren.
2014 beräknar Arbetsförmedlingen att 48 000 människor kommer att vara placerade i Jobb- och Utvecklingsgarantins sista fas; Fas 3. En av AF: s stora aktiva insatser är numera "jobbcoacher". Antalsmässigt är de som coachas ungefär lika många som dem som förr arbetsmarknadsutbildades av AMU. Enligt AF: s egna redovisningar har drygt en fjärdedel av jobbcoachernas kunder fått någon form av anställning efter coachinsatsen. Vad som händer med resten är svåröverblickbart. Det kan på rimliga grunder antas att en hel del hamnar i utanförskapsskafferiet. AF uppger på sin hemsida att Fas 3 deltagarna utgör en alltmer homogen grupp med 50 + människor med en lång "arbetslöshetshistorik".
Åren går. Alla blir äldre och arbetslöshetshistoriken fylls på. Nog borde det finnas utrymme för betydligt mer offensiva insatser för alla dessa människor som inte är kvalificerade för studier på vare sig Yrkeshögskolan eller universitet och som heller inte kan fixas till med några enkla insatser från en coach?
En vad det verkar samfälld uppfattning i vuxenutbildningsvärlden är att 4 000 platser i arbetsmarknadsutbildningar är väldigt snålt. Uppemot 40 procent av utbildningarna köper AF i centrala upphandlingar där lägsta pris är allenarådande. Vilket inte gör saken bättre.
Tillvaron i AMU: s skafferi var nog inte alltid så munter när det begav sig. Jag antar att många gick direkt från skafferiet och till förtidspension. Nu sjunker förtidspensioneringen kraftigt. Det är bra. Samtidigt är det tillväxt i utanförskapets skafferi. Det är inte bra. Hur tänker arbetsmarknadsminister Hillevi Engström? Finns det någon väg ut ur skafferiet?