Idag är inte denna vokabulär lika frekvent använd, som Gunnar Sträng skulle ha sagt. Det beror ju tyvärr inte på att det s k utanförskapet är utrotat, men nu har ju Fredrik Reinfeldt kommit på att det inte drabbar etniska svenskar mitt i livet och det är tydligen dom som räknas.
Men om vissa står utanför så är andra innanför och kanske är det lika mycket dom som är problemet. Den som har fått Rut och Rot och jobbskatteavdrag vill naturligtvis inte bli av med sina privilegier. Om man har den åsikten att det är bra med klyftor i samhället, för att stimulera människor att "ta sig i kragen? så är det effektivt att uppmuntra egoism. Miljontals människor lever i fattigdom i USA, men ändå frodas den amerikanska drömmen om frihet och att var och en kan bli vad den vill med tillräcklig framåtanda.
Alla som är någorlunda realistiska vet ju att detta inte är sant. Men för att rättfärdiga klyftorna i samhället så måste ståndpunkten vara att stora förmåner till en välnärd över- och medelklass gynnar alla, vilket inte är sant det heller. Ett egoistiskt samhälle är inget bra samhälle för någon. Det är vetenskapligt bevisat att jämlika villkor gör samhällena lugnare och fredligare, med mindre våld och kriminalitet. Och då frågar vi oss: Varför? Varför bygger vi samhället på kortsiktiga vinster och konsumtion? Kan vi inte istället prata om social tillväxt?
Att investera i välmående gemenskap och trygghet borde vara minst lika lönsamt som att bara prata konsumtion. Frågar vi människor vad de värdesätter allra mest är det ofta gemenskap och hälsa som står högst på listan. Därmed påstår vi inte att pengar är oviktiga, särskilt inte för den som inte har några. Men fördelningen kan göras betydligt bättre och rättvisare. Det skulle vi alla må bra av. Just nu tävlar alla partier om vem som är bäst på att ta ansvar för Sverige, och då hoppas vi att medborgarna räknas in i detta ansvar. Alla medborgare.
Problemet idag är att många människor har svårt att se skillnader i politiken. De stora partierna lägger sig så nära mitten som möjligt och då kan det vara svårt att se några skillnader. Risken är att det leder till en uppgivenhet som gör att folk struntar i att gå och rösta. " Det spelar ändå ingen roll vem man röstar på, alla tycker likadant." Det kan också leda till att missnöjespartier växer.
Vill vi att alla skall delta i demokratin så får det inte vara så viktigt att gynna de som är innanför att det utestänger de som är utanför.