Regeringen har ålagt Försäkringskassan att spara pengar. Försäkringskassans ledning har svarat att de i så fall tvingas stänga servicekontoren.
I går eftermiddag stod Socialdemokraterna Billy Gustafsson och Lars Stjernkvist utanför Försäkringskassan i Norrköping. De samtalade med människor som besökte servicekontoret. Många var upprörda över nedläggningshotet.
Ett hundratal personer lämnade in skriftliga synpunkter om förslaget att stänga servicekontoren.
Jag har läst vad folk har skrivit på lapparna som de lämnade in till Gustafsson och Stjernkvist.
Förtvivlan, ilska och uppgivenhet strömmar ut från de korta budskapen. Uppgivenheten är värst. Känslan av att inte räknas; inte vara värd något, inte vara viktig.
En person skrev något i stil med "Inget fel på effektivitet, men man kan inte bara köra över alla som kanske inte är så effektiva". Just så är det.
På sikt kommer säkerligen de allra flesta servicekontor av det här slaget att avvecklas. Teknikutvecklingen och den folkliga teknikutbredningen kommer att göra det allt enklare för alla medborgare att kommunicera digitalt med myndigheter på ett personligt tillämpat sätt.
Men man får ta det steg för steg.
Postkontoren tynade bort så sakta för ett antal år sedan. Svensk Kassaservice bildades för att göra det enklare för människor som ville sköta sina postärenden genom personliga besök. Så gled Svensk Kassaservice in i dimman och lämnade plats för en uppsjö varianter av post i butik.
Socialdemokraterna delade ut flygblad utanför Försäkringskassan i går. På flygbladet stod att det är ett "synnerligen dumt förslag" att stänga servicekontoren. Jag håller med. I vart fall om Försäkringskassans avsikt är att abrupt stänga kontoren och lämna hundratusentals av sina kunder åt sitt öde. Så kan inte en statlig myndighet bete sig.