Tveksamt maktskifte
Dagens politiska ord är "statsbärande". På helgens partistämma gjorde moderatledaren Fredrik Reinfeldt fullständigt klart att det är uppdraget som långsiktig bärare av staten som hägrar.
Foto: FREDRIK SANDBERG / SCANPIX
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Ett idéparti med alltför bestämda uppfattningar har små chanser att få boa in sig i statens kontrollrum. Statens angelägenheter - särskilt i ett in- och utvecklat välfärdssamhälle av Sveriges typ - är alldeles för omfattande och spretiga för att rymmas i ett enskilt partiprogram. Mot den bakgrunden är Reinfeldts prioritering fullt begriplig. Hans pedagogiska gärning har sin spets riktad inåt det egna partiet. De egna partiföreträdarna måste fås att förstå att de "nya Moderaterna" är statsbärande på riktigt och inte något PR-trick. Finn Bengtsson är riksdagsledamot för Moderaterna i Östergötland. Han tycks ha snappat vad det är som gäller. I går eftermiddag skickade Bengtsson ut ett pressmeddelande där han berättade om östgötska framgångar på M-stämman: "Med tanke på att vi nu är ett statsbärande parti", skrev Bengtsson på omständlig politikprosa "så kan mycket väl de senare bifallna förslagen från Östergötland komma in i en process av kommande förslag från regeringen på dessa områden". Socialdemokraterna är Sveriges traditionella, statsbärande parti. Socialdemokrater hörs dock nästan aldrig beskriva sig själva som statens fundament. Inom S vet man att väljarna inte bryr sig särskilt mycket om sådana frågor. Och vid de få tillfällen de bryr sig så brukar det vara för att sparka ut det gäng som suttit för länge vid statens köttgrytor. Det viktiga för väljarna är politikens resultat; vad de som bär staten faktiskt gör. I går kväll var Fredrik Reinfeldt gäst i SVT: s Agenda. Reinfeldt eftersträvar att skifta ut S från rollen som statsbärande parti. Ska han lyckas så krävs att han har betydligt bättre svar på den centrala frågan om sambandet mellan jobbavdrag och arbetslöshet än vad han presterade hos Agenda. Ansvaret för den stigande arbetslösheten kommer att bli betydligt viktigare för valutgången än statsvetenskapliga positioneringar.