I vårt land talas mer än 150 språk och så gott som alla världens religioner utövas. Genom att säkra lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för alla som bor här - oavsett etnisk och kulturell bakgrund - byggs en samhällsgemenskap med mångfalden som grund. En grundsten är att det mångkulturella samhället speglas på alla nivåer inom arbetslivet.
Så är det dessvärre inte idag. Vi vet att utlandsfödda generellt har sämre anknytning till arbetsmarknaden jämfört med personer som är födda i Sverige. Vi vet också att arbetsuppgifterna sällan motsvarar den ofta höga utbildningsnivån hos utrikes födda. Målet för varje beslutsfattare är rimligen att sysselsättningsgraden för utlandsfödda närmar sig den för hela befolkningen. Lika självklart är att andelen utrikes födda med högskoleutbildning som arbetar inom sitt kompetensområde ökar.
I grunden handlar det om att ta tillvara resurser som idag slösas bort. För att säkra morgondagens tillväxt och välfärd krävs att allas kunnande och vilja till arbete tas tillvara. Faktum är att många arbetsgivare - såväl offentliga som privata - uppger att mångfald bland de anställda är en förutsättning för att de ska klara sin verksamhet och säkerställa en långsiktig kompetensförsörjning. Kort sagt gäller det att attrahera välutbildade och dugliga människor för viktiga arbetsuppgifter i framtiden.
På moderna arbetsplatser pågår därför ett aktivt arbete för att främja etnisk och kulturell mångfald. Vanliga åtgärder är översyn av rekryteringsrutiner, utbildningar för chefer och personalansvariga, uppföljning av handlingsplaner samt erbjudande om praktikplatser. Allt detta är bra och nödvändigt, men inte tillräckligt. Ytterligare verktyg från statsmakterna kan driva på utvecklingen.
För det första behövs ett nationellt system för så kallad validering där akademiska kunskaper och erfarenheter testas formellt. En validering som är tydligt riktad mot arbetsmarknaden snarare än högskolan. Goda initiativ finns men ett sammanhållet system saknas.
För det andra krävs yrkesinriktad och intensiv utbildning i svenska. Erfarenheterna av kvalificerad och målgruppsanpassad språkundervisning är undantagslöst goda.
För det tredje är kompletterande utbildningar på högskolenivå nödvändiga. Det ska räcka att läsa en kortare kurs som lägger till det som saknas i utbildningen för att bli attraktiv på den svenska arbetsmarknaden. Idag krävs alltför ofta en helt ny utbildning. Behovet av fler korta kurser med flexibelt intag är uppenbart.
En fjärde framgångfaktor är tillgång till professionella nätverk. Mentorprogram ger ökad förståelse för hur arbetsmarknaden fungerar och hur yrket utövas i Sverige.
För det femte måste en snabbare bedömning av utländska examina till. Högskoleverket gör ett bra jobb men handläggningstiderna måste fortsätta att kortas.
Konkreta åtgärder som dessa vädjar till både hjärta och hjärna.
Dagens hinder och inlåsningseffekter skadar inte bara enskilda människor utan sätter tvångströja på Sveriges möjligheter att utvecklas som nation.