Miljöpartiet ska välja nya språkrör till våren. Ett antal kandidater har redan anmält sitt intresse för att bli språkrör. Det som förenar dem som trätt fram är att ingen av dem kommer att bli vald. De tunga språkrörsnamnen Gustav Fridolin och Mikaela Valtersson smyger fortfarande i vassen. De säger varken bu eller bä när de får frågor om sitt intresse för att ersätta Peter Eriksson och Maria Wetterstrand.
Ledare
Däremot har både Valtersson och Fridolin gjort politiska utspel under de senaste dagarna.
I en intervju med Dagens Nyheter avslutade Mikaela Valtersson definitivt förra valrörelsens rödgröna samarbete. Valtersson sade sig vara tacksam för Mona Sahlins mod att lyfta in MP i den koalition som utmanade regeringen. Hon hymlade heller inte med sitt missnöje med att även Vänsterpartiet kom att ingå i koalitionen.
Miljöpartiet har en stor framtida potential. Mikaela Valtersson säger det inte rakt ut i DN-intervjun. Personligen har jag dock ingen som helst tvekan om att Valtersson har siktet inställt på regeringsmakten 2014. För att nå fram till Rosenbad kan hon tänka sig att samarbeta både såväl socialdemokrater som moderater.
Det är en rimlig strategi. Miljöpartiet hör hemma i mitten av politiken. Erfarenheterna från MP:s samarbete med Vänsterpartiet visar att Miljöpartiet förlorar väljare när det dras i väg för långt åt vänster. MP har heller inget att vinna på att kliva för långt åt höger. Socialdemokrater och nya moderater är däremot var och en för sig utmärkta partners för de gröna.
Gustav Fridolin rör sig även han helst i gränslandet mellan höger och vänster. Hans profil är emellertid annorlunda än Valterssons. I en debattartikel om den irländska krisen i Svenska Dagbladet (25/11) skriver Fridolin att han föredrar frihetlig marknadsekonomi före centraliserad och överstatlig byråkrati i Europa. Samtidigt går Fridolin till attack mot eurosamarbetet. Hans argument är krystade. Irlands ekonomiska härdsmälta beror i allt väsentligt på att landets regering har varit alldeles för passiv.
Andra små euroländer som t ex Finland har klarat av att rida ut finanskrisens problem på ett bra sätt. Euron har således en biroll i det pågående europeiska dramat. Ett land som missköter sin ekonomiska politik hamnar förr eller senare i allvarliga problem. Problemen kommer alldeles oavsett vad det står på sedlar och mynt.
Fridolins kritik av euron är framförallt ett budskap till Miljöpartiets valberedning och till partiets EU-kritiska ombud. Inget fel i det. Gustav Fridolin är politiker i ett politiskt parti. Ska han lyckas hålla undan för EU-motståndarnas favorit Carl Schlyter så krävs en del bugningar för partiets EU-negativa tradition.